Hej hopp hallå alla glada!
Ja, jag har ju inte uppdaterat bloggen på 2 månader. Hehe, vill säga att jag inte haft tid men sanningen ligger mer i att säga att jag totalt glömt bort det.
Tiden har rusat så fort iväg från mig ombord och helt plötsligt var det den 2 December och jag blidde skadad i en olycka...
Jag var i Huatalco, Mexico, och åkte jetski och blev påkörd av en annan jetski. Lyckligtvis så bört jag inget, men slet nästan av muskelfästet i vänste lår.
Det blev att vara ombord på Shadow till 8 December och flygas hem hit till Sverige för att bli frisk och kunna gå igen.
Nu har julen passerat, och imorgon blir jag friskförklarad och får grönt ljus att åka tillbaks till Silver Shadow. Yey! :)
Jag tränar och står i och kan nu gå igen med en minimini haltning och allt känns väldigt bra.
Så, that's it as I write typ...
Vill bara tillbaks ombord skeppet igen, har ingenting att vara hemma för.
Så, nästa vända blir det mer uppdateringar för er alla! :)
Kärlek/
Mian.
P.s. Ajuste... Tysken - Frank - som jag tidigare har nämt, var det nästan på G igen, men sen när olyckan hände så blev det bara konstigt.
Nu vet jag ingenting och kan ändå inte göra någonting åt det iom att jag är hemma i Sverige och han är kvar ombord. Jaja, story of my life. Har iaf bestämt mig att aldrig mer låta någon komma nära... Det gör helt enkelt för olidligt ont. (Not saying för att bli tyckt synd om, just saying för att ni ska förstå that it kinda hurts... Oki? ) D.s.
Thursday, December 27, 2007
Sunday, October 7, 2007
Time is flying...
Hej hopp halla everybody!
Senaste uppdateringen:
Jag har varit borta i 2 manader och ett par dagar och tiden bara rinner ivag fran mig.
Livet ombord ar fortfarande bra, och varje dag gar sa fort forbi sa jag hinner knappt med.
Jobbet ar hardare an nagonsin, aven om vi for tillfallet haller pa att krossa over till Karibien och har halvfullt skepp (mera ledigt - yey!) sa ar det extra traningar och stadning, sa de haller oss busy.
Jag och min TYSK ar fortfarande ett par, och for varje vecka som gar sa kanns det bara battre och battre. Jag ar sa kar att det bubblar ut genom hela mig, och han kanner likadant - helt crazy lixom! :)
Ska fortfarande forsoka byta avdelning, as a matter of fact sa ska jag in till Cruise Director idag och hora mig for. Kanske kanske, sa hall tummar och tar for mig.
Worst case scenario sa kommer jag att stanna i Dining Room och forsoka extenda mitt kontrakt till den 1 Mars s ajag och Frank (TYSK!!!) gar av baten samtidigt. Vi far se hur det blir, ska ha vacation talk om 2 dagar.
I ovrigt har jag gatt ner 13 kilo och ska imorgon (varje dag imorgon, hehe) ga till gymmet. Ar lite val lat for det, men blir bara smalare och smalare. Brun som en liten pepparkaka ar jag ocksa, soldacket ar varmt och skont under den harliga solen.
Nej, nu ska ajg dricka en kopp kaffe och sen upp och prata jobb.
Tanker pa er alla darhemma, och kanske vore det inte sa mycket begart att fa ett mejl sa jag vet att ni lever? :)
Puss, kram, Karlek/
M.
Senaste uppdateringen:
Jag har varit borta i 2 manader och ett par dagar och tiden bara rinner ivag fran mig.
Livet ombord ar fortfarande bra, och varje dag gar sa fort forbi sa jag hinner knappt med.
Jobbet ar hardare an nagonsin, aven om vi for tillfallet haller pa att krossa over till Karibien och har halvfullt skepp (mera ledigt - yey!) sa ar det extra traningar och stadning, sa de haller oss busy.
Jag och min TYSK ar fortfarande ett par, och for varje vecka som gar sa kanns det bara battre och battre. Jag ar sa kar att det bubblar ut genom hela mig, och han kanner likadant - helt crazy lixom! :)
Ska fortfarande forsoka byta avdelning, as a matter of fact sa ska jag in till Cruise Director idag och hora mig for. Kanske kanske, sa hall tummar och tar for mig.
Worst case scenario sa kommer jag att stanna i Dining Room och forsoka extenda mitt kontrakt till den 1 Mars s ajag och Frank (TYSK!!!) gar av baten samtidigt. Vi far se hur det blir, ska ha vacation talk om 2 dagar.
I ovrigt har jag gatt ner 13 kilo och ska imorgon (varje dag imorgon, hehe) ga till gymmet. Ar lite val lat for det, men blir bara smalare och smalare. Brun som en liten pepparkaka ar jag ocksa, soldacket ar varmt och skont under den harliga solen.
Nej, nu ska ajg dricka en kopp kaffe och sen upp och prata jobb.
Tanker pa er alla darhemma, och kanske vore det inte sa mycket begart att fa ett mejl sa jag vet att ni lever? :)
Puss, kram, Karlek/
M.
Sunday, August 26, 2007
Life goes on... Onboard again!!!!
Hej hopp alla därhemma!
Här kommer den första uppdateringen från Mia på båten, och jag ber redan nu om ursäkt för att jag är sjuukt dålig på att uppdatera, men det finns en förklaring, det lovar jag. :)
Okej, jag resignade från det andra bolaget, kom hem den 20:e Juni, drog till Norge och jobbade i 19 dagar – sjukt tråkigt och för jävligt rent ut sagt.
Åkte därifrån med buller och brak, och på Centralstationen i Oslo i väntan på min buss som skulle ta mig hem kollade jag arbetsförmedlingens hemsida och såg att de sökte servis till ett rederi, ”Silver Sea Cruises” så jag skickade in min ansökan och hoppade på bussen mot Sthlm.
Dagen efter får jag ett mejl med inbjudan till intervju ombord antingen den 4:e eller den 18:e Augusti, så jag svarar att det spelar ingen roll, men att de skulle vara medvetna om att jag även hade intervjuv bokad med ett annat bolag den 16:e i Götet.
Han ringer upp mig inom loppet av en timme, och vi pratar på (han var Svensk som jobbade på HK i Monaco) i över en å en halv timme.
Han frågar när jag kan tänka mig att gå ombord, och då alla mina papper var iordning (medical, visa, seamansbook) så sa jag att närsomhelst, då jag redan lckats hra ut lägenheten till Lilla Em från Götet. :)
Så, han frågar om jag kan gå ombord på Lördagen. Det var då Onsdag!!!
Så, sagt och gjort, på Lördagmorgonen så står jag i Sthlms hamn och ser den lillalillalilla båten och går på, med ett stort leende över hela mitt ansikte och med erfarenheterna från det andra bolaget i minnet.
Och här är jag nu, 3 veckor senare, ombord på ”Silver Shadow”, en båt med 395 gästkapacitet och 300 crew.
Och vet ni vad?
Jag älskar det!!!!
Nu förstår jag vad shiplife ska vara like. (lagom mucket svengelska måste jag säga... hehe)
Alla är trevliga, kanske beroende på att det är en mindre båt och man kan inte afford att vara otrvlig? Vad vet jag?
Men livet är guld!
Jobbar som waitress den här gången, så jag kom in på ett bananskal på en gång. Vi är 3 tjejer totalt inom restaurangerna, och cirka 65 killar. Jag har börjat hitta vilka jag kan lita på, och vissa av de stoooora grabbarna har tagit mig under deras vingar och tar hand om mig, så det är ”Pappa Nico/Boris/Arthur” som jag skriker över matsalen när filipinnarna (hehe) fixar mig...
Jag är ett stort leende hela tiden, så alla kallar mig ”Miss sunshine”, om man jämför med andra båten där jag grinade 24/7 så är det ett stort steg framåt.
Båten är mindre, men det är musigt, så jag klagar inte. Vi är 4 svenskar ombord, så vi är i klar minoritet och de andra tjejerna jobbar 2 som stewardesser och 1 i casinot och sen är det jag.
Managementet är lite bättre än Crustal och jag gör mitt bästa varje dag, kommer i tid till jobbet, ställer upp på extra uppgifter, frågar alltid mina hovmästare om det finns något mer jag kan göra innan jag signar ut för dagen, eller om de kan se om jag har missat något.
De tcker jag är duktigt och en snabblärd tjej så de lämnar mig ifred och kommer inte med ”Showers” dvs utskällningar, utan mer med uppmuntrande ord och tips och råd, de ser att jag kan, och de ser att jag försöker.
Folket ombord är coola, alla är nice och jag är drottning av Crew Bar – varje kväll. Alla har lärt sig att jag dricker vitt vin/ginger ale, en smart uppfinning. Ngen kan se om det bara är ginger ale i glaset eller om det faktiskt är vitt vin oxå.
Och nu, mina nfikna kommer vi till det roligaste kapitlet hittills.
Killar, grabbar, karlar... :)
Har fått inbjudningar till höger och vänster, med visdomsord om champagne och jordgubbar/vad jag än vill ha från köket/goda viner och ostar/sushi – namn vad du vill, jag har blivit erbjuden det...
Har snällt med bestämt tackat nej till alla då jag faktiskt inte är intresserad av någon...
Men... (Hehe... det är alltid ett men...) För ett par dagar sedan så kom det en nu chef sommelier ombord, han har varit ombord i flera kontrakt och kom tillbaks.
Så fort jag såg honom så visste jag vilket mitt tidsfördriv ombord skulle bli. (Jag? Veta vad jag vill ha? Herregud, vart är världen på väg?)
Nej, seriöst, jag såg honom i matsalen och jag börjar – tro det eller ej – RODNA!!! Jag blir knallröd och bara står med hakan nere och hjärtat bultande och fattar inget om vad som precis hände.
Senare i baren den kvällen så kommer han fram till mig, jag har dansat som en dåre och är helt genomsvettig och nästan spiknukter (2 enheter drink – skeppsmått mätt är det relativt nuktert) och vi börjar prata.
Vi går efter ett tag upp till soldäcket (Utomhus, däck 11 riktigt nice) och röker en cigg och pratar i 1 timme, varefter vi går till hans hutt för en sista cigg. Vi röker, pratar på och sen ska jag gå till min kabin. Då ksser han mig. Helt oplanerat från bådas sida. Och ja, jag är ärlig.
Ja, jag tuckte han var jättefin, men efter att ha pratat med honom i timmar den här natten hade jag bara blivit mer och mer faschinerad hur trevlig han var och faktiskt glömt bort hur fin han var.
Dagen efter så träffas vi uppe på däck 11 och står där och tittar på skulinen av St Petersburg och... jaa, muser som bara vuxna kan. (inte vara oroliga, jag är en fin flicka – mamma & pappa har lärt mig bra)
Dagen efter det är det jättefest utomhus för alla crew, med barbercue och jag går dit, och ser verkligen strålande ut. Han kan inte sluta titta på mig (jag är snggast på båten, har jag nämnt det? Haha!) Vi är där ett tag, sen slutar kvällen med att jag spenderar natten i hans kabin. (Fortfarande en fin flicka, inte vara oroliga) Vi somnar någongång på morgonen och han går upp och jobbar en timme efter vi somnat, jag följer med honom till min kabin för det är drill.
Den kvällen träffas vi inte, men morgonen efter så går jag in i ett av de små vinköken och ser inte att han är i det andra rummet bredvid. Han ställer si bakom mig, och eftersom ingen annan är där så pussas vi lite. Helt plötsligt slås dörren upp och en av hovmästarna kommer in... close call..
Inatt sov vi med varandra igen, och vet ni vad... Han är en bra kille och han gillar mig!!! Jippie!!! Vi får se hur det utvecklas, men han är 33 år, 198 lång, svart hår med grå ögon som glittrar som en 12:årings, full med tatueringar (sorru mapa) och... bara bra...
Just det, han är... tusk... *låter det vara osagt*
Ja, en liten snabb uppdatering, nu ska jag gå till shoppen och köpa parfum.
Mejla mig om hur ni har det, sånt är alltid uppskattat.
Kärlek/
Mia – doing it better this time.
Här kommer den första uppdateringen från Mia på båten, och jag ber redan nu om ursäkt för att jag är sjuukt dålig på att uppdatera, men det finns en förklaring, det lovar jag. :)
Okej, jag resignade från det andra bolaget, kom hem den 20:e Juni, drog till Norge och jobbade i 19 dagar – sjukt tråkigt och för jävligt rent ut sagt.
Åkte därifrån med buller och brak, och på Centralstationen i Oslo i väntan på min buss som skulle ta mig hem kollade jag arbetsförmedlingens hemsida och såg att de sökte servis till ett rederi, ”Silver Sea Cruises” så jag skickade in min ansökan och hoppade på bussen mot Sthlm.
Dagen efter får jag ett mejl med inbjudan till intervju ombord antingen den 4:e eller den 18:e Augusti, så jag svarar att det spelar ingen roll, men att de skulle vara medvetna om att jag även hade intervjuv bokad med ett annat bolag den 16:e i Götet.
Han ringer upp mig inom loppet av en timme, och vi pratar på (han var Svensk som jobbade på HK i Monaco) i över en å en halv timme.
Han frågar när jag kan tänka mig att gå ombord, och då alla mina papper var iordning (medical, visa, seamansbook) så sa jag att närsomhelst, då jag redan lckats hra ut lägenheten till Lilla Em från Götet. :)
Så, han frågar om jag kan gå ombord på Lördagen. Det var då Onsdag!!!
Så, sagt och gjort, på Lördagmorgonen så står jag i Sthlms hamn och ser den lillalillalilla båten och går på, med ett stort leende över hela mitt ansikte och med erfarenheterna från det andra bolaget i minnet.
Och här är jag nu, 3 veckor senare, ombord på ”Silver Shadow”, en båt med 395 gästkapacitet och 300 crew.
Och vet ni vad?
Jag älskar det!!!!
Nu förstår jag vad shiplife ska vara like. (lagom mucket svengelska måste jag säga... hehe)
Alla är trevliga, kanske beroende på att det är en mindre båt och man kan inte afford att vara otrvlig? Vad vet jag?
Men livet är guld!
Jobbar som waitress den här gången, så jag kom in på ett bananskal på en gång. Vi är 3 tjejer totalt inom restaurangerna, och cirka 65 killar. Jag har börjat hitta vilka jag kan lita på, och vissa av de stoooora grabbarna har tagit mig under deras vingar och tar hand om mig, så det är ”Pappa Nico/Boris/Arthur” som jag skriker över matsalen när filipinnarna (hehe) fixar mig...
Jag är ett stort leende hela tiden, så alla kallar mig ”Miss sunshine”, om man jämför med andra båten där jag grinade 24/7 så är det ett stort steg framåt.
Båten är mindre, men det är musigt, så jag klagar inte. Vi är 4 svenskar ombord, så vi är i klar minoritet och de andra tjejerna jobbar 2 som stewardesser och 1 i casinot och sen är det jag.
Managementet är lite bättre än Crustal och jag gör mitt bästa varje dag, kommer i tid till jobbet, ställer upp på extra uppgifter, frågar alltid mina hovmästare om det finns något mer jag kan göra innan jag signar ut för dagen, eller om de kan se om jag har missat något.
De tcker jag är duktigt och en snabblärd tjej så de lämnar mig ifred och kommer inte med ”Showers” dvs utskällningar, utan mer med uppmuntrande ord och tips och råd, de ser att jag kan, och de ser att jag försöker.
Folket ombord är coola, alla är nice och jag är drottning av Crew Bar – varje kväll. Alla har lärt sig att jag dricker vitt vin/ginger ale, en smart uppfinning. Ngen kan se om det bara är ginger ale i glaset eller om det faktiskt är vitt vin oxå.
Och nu, mina nfikna kommer vi till det roligaste kapitlet hittills.
Killar, grabbar, karlar... :)
Har fått inbjudningar till höger och vänster, med visdomsord om champagne och jordgubbar/vad jag än vill ha från köket/goda viner och ostar/sushi – namn vad du vill, jag har blivit erbjuden det...
Har snällt med bestämt tackat nej till alla då jag faktiskt inte är intresserad av någon...
Men... (Hehe... det är alltid ett men...) För ett par dagar sedan så kom det en nu chef sommelier ombord, han har varit ombord i flera kontrakt och kom tillbaks.
Så fort jag såg honom så visste jag vilket mitt tidsfördriv ombord skulle bli. (Jag? Veta vad jag vill ha? Herregud, vart är världen på väg?)
Nej, seriöst, jag såg honom i matsalen och jag börjar – tro det eller ej – RODNA!!! Jag blir knallröd och bara står med hakan nere och hjärtat bultande och fattar inget om vad som precis hände.
Senare i baren den kvällen så kommer han fram till mig, jag har dansat som en dåre och är helt genomsvettig och nästan spiknukter (2 enheter drink – skeppsmått mätt är det relativt nuktert) och vi börjar prata.
Vi går efter ett tag upp till soldäcket (Utomhus, däck 11 riktigt nice) och röker en cigg och pratar i 1 timme, varefter vi går till hans hutt för en sista cigg. Vi röker, pratar på och sen ska jag gå till min kabin. Då ksser han mig. Helt oplanerat från bådas sida. Och ja, jag är ärlig.
Ja, jag tuckte han var jättefin, men efter att ha pratat med honom i timmar den här natten hade jag bara blivit mer och mer faschinerad hur trevlig han var och faktiskt glömt bort hur fin han var.
Dagen efter så träffas vi uppe på däck 11 och står där och tittar på skulinen av St Petersburg och... jaa, muser som bara vuxna kan. (inte vara oroliga, jag är en fin flicka – mamma & pappa har lärt mig bra)
Dagen efter det är det jättefest utomhus för alla crew, med barbercue och jag går dit, och ser verkligen strålande ut. Han kan inte sluta titta på mig (jag är snggast på båten, har jag nämnt det? Haha!) Vi är där ett tag, sen slutar kvällen med att jag spenderar natten i hans kabin. (Fortfarande en fin flicka, inte vara oroliga) Vi somnar någongång på morgonen och han går upp och jobbar en timme efter vi somnat, jag följer med honom till min kabin för det är drill.
Den kvällen träffas vi inte, men morgonen efter så går jag in i ett av de små vinköken och ser inte att han är i det andra rummet bredvid. Han ställer si bakom mig, och eftersom ingen annan är där så pussas vi lite. Helt plötsligt slås dörren upp och en av hovmästarna kommer in... close call..
Inatt sov vi med varandra igen, och vet ni vad... Han är en bra kille och han gillar mig!!! Jippie!!! Vi får se hur det utvecklas, men han är 33 år, 198 lång, svart hår med grå ögon som glittrar som en 12:årings, full med tatueringar (sorru mapa) och... bara bra...
Just det, han är... tusk... *låter det vara osagt*
Ja, en liten snabb uppdatering, nu ska jag gå till shoppen och köpa parfum.
Mejla mig om hur ni har det, sånt är alltid uppskattat.
Kärlek/
Mia – doing it better this time.
Tuesday, June 19, 2007
Nu kommer jag hem igen...
Kortaste inlägget hittills?
Jag kommer hem imorgon, den 20 Juni.
Landar på Arlanda 18:10, och ska spendera 2 dagar i sängen. Finns på mobilen, men kan inte ringa ut eller sms:a, då jag inte har betalat räkningar sen i Mars så den är spärrad, men ni är välkomna att ringa till mig eller messa. :)
Börja kolla kalendrar för fikor, middagar, grillfester, öl och att bara få chansen att träffa mig igen - jag har ju ändå varit borta i 4 (!!!) månader.
Kärlek,
Mia
Jag kommer hem imorgon, den 20 Juni.
Landar på Arlanda 18:10, och ska spendera 2 dagar i sängen. Finns på mobilen, men kan inte ringa ut eller sms:a, då jag inte har betalat räkningar sen i Mars så den är spärrad, men ni är välkomna att ringa till mig eller messa. :)
Börja kolla kalendrar för fikor, middagar, grillfester, öl och att bara få chansen att träffa mig igen - jag har ju ändå varit borta i 4 (!!!) månader.
Kärlek,
Mia
Thursday, May 10, 2007
Jag ska bli bättre på att blogga, here you go for now...
Tiden går fort när man har roligt. :)
Överlevde embarcation, dvs när alla gäster går av båten och alla hytte ska vara i topptrim till klockan 13.
Lägg till över detta att just denna embarcation så hade vi en drill med European Foreign Safety on Sea, som kollade alla crew ombord att vi visste vad vi höll på med på våra emergencystations, och att denna drill tog 2 timmar. Det var garanterat den värsta dagen i mitt liv so far, men visst tog jag mig igenom den, med allt - blod, svett och tårar.
På embarcation så flyttade även jag och Anna ihop, så nu bor vi i en hytt i Japan-section (alla crewkorridorer heter som ett land, har bott i Japan, England, Greenland...) och vi har till skillnad från alla andra vanliga dödliga ett FÖNSTER!!! Visst, hytten är så mycket mindre än vanliga crewhytter, men vi har ett fönster!!! *lyx*
Just nu leker livet, så jag har inget att klaga på.
Jobbet rullar på, håller på att hitta mina egna rutiner för vad som funkar för mig och mina gäster är nöjda med mig och jag får massor med dricks innan kryssen ens är slut.
Dagarna går väldigt fort, med tanke på att man jobbar i stort sett jämt. När man inte jobbar går man av båten, ligger på soldäck och solar/sover eller är i hytten och sover.
Mycket sovande på dagen, men just nu är jag inne i en festperiod så det blir väldigt sena nätter. (Inte vara oroliga, inte fest som i supa skallen i bitar, utan fest som dansa, umgås, dricka några öl och socialisera mig...)
Har varit av lite överallt, men har varken tid eller ork att dra alla städer här. Dublin ska jag definitivt tillbaks till, Cork var mysigt, Barcelona struntade jag i och solade istället, Lissabon va magnifikt (och hade H&M - vedckans bästa!!!), Oporto var fint men inget speciellt...
Imorgon är vi i Monte Carlo och då ska det ätas middag och sen ska vi till en nattklubb och dansa med rika män och dricka gratis drinkar. :)
Snart är den här kryssen över, och iom detta betyder det att Michael kommer tillbaks!!!
Saknar honom mer än något, och jag kan knappt vänta tills jag får träffa honom igen. Kär? Njae... Längatr efter honom, saknar honom och vill komma honom närmare för han är en faschinerande person. Mamma och Pappa skulle godkänna honom, han är hel och ren och ruskigt svärmorsdröm vad gäller trygghet, så det är väl därför jag tvivlar. Alla vet hur jag blir med trygga, lugna killar. Det blir ju såå tråkigt...
Men vi får se vad som händer när han kommer ombord iegn. 3 dagar kvar!!! :D
(Och han skickade blommor från Tyskland, så han är väl inte helt stum på känslor han heller. Och sms, mejl eller telfonsamtal varje dag... Jag är ju the shite!)
Var på fest häromdagen, Pia och Malin (Front desk och stewardess) hade bartömning för alla skandinaver. Nu kan vi säga att det går in 16 pers i en hytt, men det blir varmt, trångt och väldigt intimt. :)
Mycket trevligt, och när klockan slog halv ett var det dags för crew bar som hade serbisk kväll med serbisk mat och muisik. Och jag dansade som en galning och vinet flödade och rann över. Herregud - en lyckad helkväll!
Anna fick göra sin första walk of shame (been there - done that!) utan småbyxor, jag vaknade med en Jürgen i sängen (vart han kom ifrån vet jag inte - men inte vara oroliga, hade kläder på mig.) och en ölburk på tån... Jaa - herrejävlar!
Vad mer? Har gått ner massor i vikt, och ligger nog bland top 10 på att vara brun. Lever på flingor och juice, banan och apelsin, kaffe och cigg.
Går och tränar regelbundet, annars kommer jag garanterat att pajja ryggen - tungt jobb.
Får boxningshandskar när Michael kommer tillbaks, han har köpt åt mig i den civiliserade världen.
Drömmer varje natt om hur det kommer vara att få komma hem, sakanr min familj och mina vänner något otroligt.
Önskar ord kunde förklara, men det är svårt.
Veckans:
Veckans gäst: Ms Allen, cool som is.
Veckans drink: Vitt vin med ginger ale.
Veckans roligaste: Bartömningen med första baksmällan.
Veckans person: Anna, bästa roomisen!
Veckans snällaste gärning: Att jag tvättade samt vek alla våra kläder. Anna hade 40 (!!!) par trosor. Jag ÄR snäll.
Veckans saknad: Hela min fantastiska familj, mina diamanter.
Veckans bästa samtal: Mormor och Moster Pia på deras födelsedag. Det var känslosamt.
Veckans sämsta samtal: Chris.
Veckans nyhet: Anna och Dannys bäääääääääääbis!!!! Shit, jag ska bli moster!!!! Stooort, jue! *hemlängatn*
Veckans nyhet 2: Calle tog körkort!!!! Bästa killen, jue! När åker vi till Oknö nu då? Jag kan vägen - du kör!!! :)
Veckans gulliagste: Samtalet med Elvira! Min lillasyster!!! Åh, sakna, älska!!!
Veckans mest besökta: Catyas blogg (hehe - beroende!), Crew Bars mörka hörn och Crew Bistro som äntligen tagit in Ginger Ale bara för mig!!! :D
Nej, nu ska jag sova i 45 minuter, sen ska jag in tidigare och förbereda inför kommande embarcation. Måste sluta tidigt - jag har en dejt bokad!!! :D
Kärlek,
Mia
Överlevde embarcation, dvs när alla gäster går av båten och alla hytte ska vara i topptrim till klockan 13.
Lägg till över detta att just denna embarcation så hade vi en drill med European Foreign Safety on Sea, som kollade alla crew ombord att vi visste vad vi höll på med på våra emergencystations, och att denna drill tog 2 timmar. Det var garanterat den värsta dagen i mitt liv so far, men visst tog jag mig igenom den, med allt - blod, svett och tårar.
På embarcation så flyttade även jag och Anna ihop, så nu bor vi i en hytt i Japan-section (alla crewkorridorer heter som ett land, har bott i Japan, England, Greenland...) och vi har till skillnad från alla andra vanliga dödliga ett FÖNSTER!!! Visst, hytten är så mycket mindre än vanliga crewhytter, men vi har ett fönster!!! *lyx*
Just nu leker livet, så jag har inget att klaga på.
Jobbet rullar på, håller på att hitta mina egna rutiner för vad som funkar för mig och mina gäster är nöjda med mig och jag får massor med dricks innan kryssen ens är slut.
Dagarna går väldigt fort, med tanke på att man jobbar i stort sett jämt. När man inte jobbar går man av båten, ligger på soldäck och solar/sover eller är i hytten och sover.
Mycket sovande på dagen, men just nu är jag inne i en festperiod så det blir väldigt sena nätter. (Inte vara oroliga, inte fest som i supa skallen i bitar, utan fest som dansa, umgås, dricka några öl och socialisera mig...)
Har varit av lite överallt, men har varken tid eller ork att dra alla städer här. Dublin ska jag definitivt tillbaks till, Cork var mysigt, Barcelona struntade jag i och solade istället, Lissabon va magnifikt (och hade H&M - vedckans bästa!!!), Oporto var fint men inget speciellt...
Imorgon är vi i Monte Carlo och då ska det ätas middag och sen ska vi till en nattklubb och dansa med rika män och dricka gratis drinkar. :)
Snart är den här kryssen över, och iom detta betyder det att Michael kommer tillbaks!!!
Saknar honom mer än något, och jag kan knappt vänta tills jag får träffa honom igen. Kär? Njae... Längatr efter honom, saknar honom och vill komma honom närmare för han är en faschinerande person. Mamma och Pappa skulle godkänna honom, han är hel och ren och ruskigt svärmorsdröm vad gäller trygghet, så det är väl därför jag tvivlar. Alla vet hur jag blir med trygga, lugna killar. Det blir ju såå tråkigt...
Men vi får se vad som händer när han kommer ombord iegn. 3 dagar kvar!!! :D
(Och han skickade blommor från Tyskland, så han är väl inte helt stum på känslor han heller. Och sms, mejl eller telfonsamtal varje dag... Jag är ju the shite!)
Var på fest häromdagen, Pia och Malin (Front desk och stewardess) hade bartömning för alla skandinaver. Nu kan vi säga att det går in 16 pers i en hytt, men det blir varmt, trångt och väldigt intimt. :)
Mycket trevligt, och när klockan slog halv ett var det dags för crew bar som hade serbisk kväll med serbisk mat och muisik. Och jag dansade som en galning och vinet flödade och rann över. Herregud - en lyckad helkväll!
Anna fick göra sin första walk of shame (been there - done that!) utan småbyxor, jag vaknade med en Jürgen i sängen (vart han kom ifrån vet jag inte - men inte vara oroliga, hade kläder på mig.) och en ölburk på tån... Jaa - herrejävlar!
Vad mer? Har gått ner massor i vikt, och ligger nog bland top 10 på att vara brun. Lever på flingor och juice, banan och apelsin, kaffe och cigg.
Går och tränar regelbundet, annars kommer jag garanterat att pajja ryggen - tungt jobb.
Får boxningshandskar när Michael kommer tillbaks, han har köpt åt mig i den civiliserade världen.
Drömmer varje natt om hur det kommer vara att få komma hem, sakanr min familj och mina vänner något otroligt.
Önskar ord kunde förklara, men det är svårt.
Veckans:
Veckans gäst: Ms Allen, cool som is.
Veckans drink: Vitt vin med ginger ale.
Veckans roligaste: Bartömningen med första baksmällan.
Veckans person: Anna, bästa roomisen!
Veckans snällaste gärning: Att jag tvättade samt vek alla våra kläder. Anna hade 40 (!!!) par trosor. Jag ÄR snäll.
Veckans saknad: Hela min fantastiska familj, mina diamanter.
Veckans bästa samtal: Mormor och Moster Pia på deras födelsedag. Det var känslosamt.
Veckans sämsta samtal: Chris.
Veckans nyhet: Anna och Dannys bäääääääääääbis!!!! Shit, jag ska bli moster!!!! Stooort, jue! *hemlängatn*
Veckans nyhet 2: Calle tog körkort!!!! Bästa killen, jue! När åker vi till Oknö nu då? Jag kan vägen - du kör!!! :)
Veckans gulliagste: Samtalet med Elvira! Min lillasyster!!! Åh, sakna, älska!!!
Veckans mest besökta: Catyas blogg (hehe - beroende!), Crew Bars mörka hörn och Crew Bistro som äntligen tagit in Ginger Ale bara för mig!!! :D
Nej, nu ska jag sova i 45 minuter, sen ska jag in tidigare och förbereda inför kommande embarcation. Måste sluta tidigt - jag har en dejt bokad!!! :D
Kärlek,
Mia
Thursday, April 26, 2007
Jo, så att...
Hej hopp hallå allesammans!
Här sitter jag igen i min hytt på 5 kvadrat och funderar över livet.
Är för tillfället på sicknote pga magkatarr (igen), som jag har gått med i 1½ månad nu och igår så fick jag nog. Smärtan kombinerat med trötthet/lesshet och att det inte går sådär jättebra för mig som städerska gjorde att jag gick till Doktor Fredrik och fick härliga fina piller. :)
Ja, det går inte sådär jättebra för mig just nu. Mina överordnade tycker inte att jag arbetar tillräckligt noga/bra/snabbt och jag städar inte sex-stjärnigt, utan bara fem-stjärnigt... Jaa, vad säger man? Hur många olika sätt kan man städa ett badrumsgolv på? Hur många sätt kan man dammsuga/rengöra en toalett på?
Jag vet inte vad jag ska tycka om att jag suger på mitt jobb, för det var ju inte det som jag ville göra när jag kom hit.
Pratade med Pappa igår om allt detta, ringde honom och det fick kosta vad det kosta ville, jag ville ha hans råd och kloka ord. Och det fick jag.
Pappa - du är den bäste! :) *kärlek*
Så, har legat i hytten sen igår vid lunch, och börjar jobba ikväll (om 4 timmar) igen. Magen står fortfarande åt alla håll och bränner och bubblar, men det känns... om inte lättare, så uthärdligt att gå tillbaks och jobba ikväll. Vet att jag kommer att ha den lilla assistenten springande i mina hälar och kolla mig i varje rum, men jag får bita ihop och le och fejka tills jag mejkar. :)
Har väl varit med om värre? :)
Funderar på att söka en ny position nu, men vet inte om jag vågar, men samtidigt så är jag lite rädd för att få nobben om jag söker. Vi får se vad som händer.
Pratade med Michael igår på msn i 2 timmar (!!!) men det var verkligen veckans höjdpunkt. Iom att han själv har varit här (och snart kommer tillbaks - räknar dagarna!!! YeY!) så vet han vilka alla är och hur alla fungerar och vilket sätt de kan ha ombord. Han bad mig att inte resigna nmw, både för att han vill att jag ska vara kvar ombord ch för att om de kickar mig så betalar de ju allt för mig med hemresa och doktor och allt sånt.
Han har en poäng. ;)
Fick min beskärda del av TLC igår oxå, dels från honom, dels från några av grabbarna ombord. Alla tycker ju jättemycket om mig, och vill alltid stanna för en pratstund och igår när jag hade så ont så blev det kramar vart jag än gick.
Herregud vad jag saknar närhet här ombord. Bara en kram gör sån skillnad, att känna ett par armar runt mig, en värme från någon som är i samma situation, som vet hur det känns därinne utan att man behöver förklara. Har några som jag kan gå upp till och bara säga "Huuuug!", och då får jag en bamsekram av dem.
Snart är vi i South Hampton, och då ska jag få flytta ihop med Anna, och herregud vad jag längtar dit. Allt går mycket bättre med Carro nu, hennes kile har fått åka hem för de hittade droger i hans hytt, så hon är jättelugn nu. Men samtidigt så känns det ganska surt att hon mår dåligt, fast som man bäddar blablabla...
Nej, jag och Anna ska ha bästa hytten med bara mys och soft! *bestämmer*
Försöker hitta kraft att orka stå ut, att orka ta skit från cheferna, att ligga på alla fyra och torka kiss, försöker hitta en gnista att vilja orka kunna stå ut.
Det är svårt, och all peppning som kan ges emottages med glädje. (Med andra ord, mejla mig!!! )
Nä, nu ska jag dricka en kaffe och röka en cigg.
Kärlek,
Mia
Här sitter jag igen i min hytt på 5 kvadrat och funderar över livet.
Är för tillfället på sicknote pga magkatarr (igen), som jag har gått med i 1½ månad nu och igår så fick jag nog. Smärtan kombinerat med trötthet/lesshet och att det inte går sådär jättebra för mig som städerska gjorde att jag gick till Doktor Fredrik och fick härliga fina piller. :)
Ja, det går inte sådär jättebra för mig just nu. Mina överordnade tycker inte att jag arbetar tillräckligt noga/bra/snabbt och jag städar inte sex-stjärnigt, utan bara fem-stjärnigt... Jaa, vad säger man? Hur många olika sätt kan man städa ett badrumsgolv på? Hur många sätt kan man dammsuga/rengöra en toalett på?
Jag vet inte vad jag ska tycka om att jag suger på mitt jobb, för det var ju inte det som jag ville göra när jag kom hit.
Pratade med Pappa igår om allt detta, ringde honom och det fick kosta vad det kosta ville, jag ville ha hans råd och kloka ord. Och det fick jag.
Pappa - du är den bäste! :) *kärlek*
Så, har legat i hytten sen igår vid lunch, och börjar jobba ikväll (om 4 timmar) igen. Magen står fortfarande åt alla håll och bränner och bubblar, men det känns... om inte lättare, så uthärdligt att gå tillbaks och jobba ikväll. Vet att jag kommer att ha den lilla assistenten springande i mina hälar och kolla mig i varje rum, men jag får bita ihop och le och fejka tills jag mejkar. :)
Har väl varit med om värre? :)
Funderar på att söka en ny position nu, men vet inte om jag vågar, men samtidigt så är jag lite rädd för att få nobben om jag söker. Vi får se vad som händer.
Pratade med Michael igår på msn i 2 timmar (!!!) men det var verkligen veckans höjdpunkt. Iom att han själv har varit här (och snart kommer tillbaks - räknar dagarna!!! YeY!) så vet han vilka alla är och hur alla fungerar och vilket sätt de kan ha ombord. Han bad mig att inte resigna nmw, både för att han vill att jag ska vara kvar ombord ch för att om de kickar mig så betalar de ju allt för mig med hemresa och doktor och allt sånt.
Han har en poäng. ;)
Fick min beskärda del av TLC igår oxå, dels från honom, dels från några av grabbarna ombord. Alla tycker ju jättemycket om mig, och vill alltid stanna för en pratstund och igår när jag hade så ont så blev det kramar vart jag än gick.
Herregud vad jag saknar närhet här ombord. Bara en kram gör sån skillnad, att känna ett par armar runt mig, en värme från någon som är i samma situation, som vet hur det känns därinne utan att man behöver förklara. Har några som jag kan gå upp till och bara säga "Huuuug!", och då får jag en bamsekram av dem.
Snart är vi i South Hampton, och då ska jag få flytta ihop med Anna, och herregud vad jag längtar dit. Allt går mycket bättre med Carro nu, hennes kile har fått åka hem för de hittade droger i hans hytt, så hon är jättelugn nu. Men samtidigt så känns det ganska surt att hon mår dåligt, fast som man bäddar blablabla...
Nej, jag och Anna ska ha bästa hytten med bara mys och soft! *bestämmer*
Försöker hitta kraft att orka stå ut, att orka ta skit från cheferna, att ligga på alla fyra och torka kiss, försöker hitta en gnista att vilja orka kunna stå ut.
Det är svårt, och all peppning som kan ges emottages med glädje. (Med andra ord, mejla mig!!! )
Nä, nu ska jag dricka en kaffe och röka en cigg.
Kärlek,
Mia
Friday, April 13, 2007
Jag ger upp snart...
Ja, nu sitter jag har igen i internetrummet...
Jag har varit har i 45 dagar idag. Eller ar det 44? Fast, vad spelar det for roll?
Jag vill aka hem nu!!!
Jag vill ge upp nu, jag vill vara med vanliga, normala manniskor!!!
Jag vill inte vara instangd pa en bat, jag vill inte se samma manniskor hela dagarna igenom, jag vill inte vara tvungen att halsa pa alla 3 ganger om dagen; ’Morning’ ’Afternoon’ ’Good Evening’ Fuck it!!!!
Jag vill inte bo med en respektlos skaning (ge skane till Danmnark lockar javligt mycket just nu!!!) som ater upp mitt godis, roker overallt, dricker som en svamp, drar hem karlar och fonar haret nar jag sover, eller som anvander upp min mascara, ater upp min baklava som jag kopte i Turkland... Jag vill inte vara tvungen att lyssna pa penetrationsljuden fran sangen ovanfor, for om jag sager till sa ar jag ju den trakigaste personen som finns pa hela baten.
Fast vadda? Jag ar redan den trakigaste personen pa baten, jag sover innan klockan ar 00.30 och jag dricker bara ginger ale i baren (med undantag for en gang per kryss da jag kan ta ett par glas vin alt ol... Jag ar oxa manniska.), men jag stanger inte Crew Bar varje kvall, jag sitter inte dar och later ackliga killar kladda pa mig for att fa gratis ol.
Jag sover pa natterna, for jag ar trott och slutkord for det enda jag gor om dagarna ar att stada toaletter och byta bajsiga lakan.
Gasterna har massor med pengar och lever i overdriven lyx, men de bajsar och kissar i badkaret, sangen, soffan, de luktar pga deras mediciner i kombination med att de ar gamla, de har pengar men vet inte hur de ska betee sig!
Jag ar lagst i kedjan, for jag ar inget vard som stewardess, och varje dag moter jag folk som hanskrattar mig i ansiktet i hissen/korridoren/massen for att jag bytte avdelning. Att jag da sager att jag inte gillade dining room spelar ingen roll.
Det spelar ingen roll hur mycket jag ler, jag grater natterna igenom, jag graten pa ledigheten mellan passen, jag har tarar i ogonen nar jag ar pa mitt dack och stadar, jag vagar inte lyssna pa min I-pod, for musiken hemifran gor mig sjuk av hemlangtan.
Hur ska jag sta ut?
Vad behover jag gora pa baten for att ma bra? Hur ska jag gora, for hur jag an gor sa mar jag inte battre...
Jag vill ge upp, men ni lar val lata mig fa veta det i resten av mitt liv om jag ger upp och kommer hem.
Hilfe!
Va faan ska jag gora?
Nej, nu grater jag igen, dags att ga till hytten...
Over and out! :(
Jag har varit har i 45 dagar idag. Eller ar det 44? Fast, vad spelar det for roll?
Jag vill aka hem nu!!!
Jag vill ge upp nu, jag vill vara med vanliga, normala manniskor!!!
Jag vill inte vara instangd pa en bat, jag vill inte se samma manniskor hela dagarna igenom, jag vill inte vara tvungen att halsa pa alla 3 ganger om dagen; ’Morning’ ’Afternoon’ ’Good Evening’ Fuck it!!!!
Jag vill inte bo med en respektlos skaning (ge skane till Danmnark lockar javligt mycket just nu!!!) som ater upp mitt godis, roker overallt, dricker som en svamp, drar hem karlar och fonar haret nar jag sover, eller som anvander upp min mascara, ater upp min baklava som jag kopte i Turkland... Jag vill inte vara tvungen att lyssna pa penetrationsljuden fran sangen ovanfor, for om jag sager till sa ar jag ju den trakigaste personen som finns pa hela baten.
Fast vadda? Jag ar redan den trakigaste personen pa baten, jag sover innan klockan ar 00.30 och jag dricker bara ginger ale i baren (med undantag for en gang per kryss da jag kan ta ett par glas vin alt ol... Jag ar oxa manniska.), men jag stanger inte Crew Bar varje kvall, jag sitter inte dar och later ackliga killar kladda pa mig for att fa gratis ol.
Jag sover pa natterna, for jag ar trott och slutkord for det enda jag gor om dagarna ar att stada toaletter och byta bajsiga lakan.
Gasterna har massor med pengar och lever i overdriven lyx, men de bajsar och kissar i badkaret, sangen, soffan, de luktar pga deras mediciner i kombination med att de ar gamla, de har pengar men vet inte hur de ska betee sig!
Jag ar lagst i kedjan, for jag ar inget vard som stewardess, och varje dag moter jag folk som hanskrattar mig i ansiktet i hissen/korridoren/massen for att jag bytte avdelning. Att jag da sager att jag inte gillade dining room spelar ingen roll.
Det spelar ingen roll hur mycket jag ler, jag grater natterna igenom, jag graten pa ledigheten mellan passen, jag har tarar i ogonen nar jag ar pa mitt dack och stadar, jag vagar inte lyssna pa min I-pod, for musiken hemifran gor mig sjuk av hemlangtan.
Hur ska jag sta ut?
Vad behover jag gora pa baten for att ma bra? Hur ska jag gora, for hur jag an gor sa mar jag inte battre...
Jag vill ge upp, men ni lar val lata mig fa veta det i resten av mitt liv om jag ger upp och kommer hem.
Hilfe!
Va faan ska jag gora?
Nej, nu grater jag igen, dags att ga till hytten...
Over and out! :(
Subscribe to:
Posts (Atom)
