Hej hopp hallå alla glada!
Ja, jag har ju inte uppdaterat bloggen på 2 månader. Hehe, vill säga att jag inte haft tid men sanningen ligger mer i att säga att jag totalt glömt bort det.
Tiden har rusat så fort iväg från mig ombord och helt plötsligt var det den 2 December och jag blidde skadad i en olycka...
Jag var i Huatalco, Mexico, och åkte jetski och blev påkörd av en annan jetski. Lyckligtvis så bört jag inget, men slet nästan av muskelfästet i vänste lår.
Det blev att vara ombord på Shadow till 8 December och flygas hem hit till Sverige för att bli frisk och kunna gå igen.
Nu har julen passerat, och imorgon blir jag friskförklarad och får grönt ljus att åka tillbaks till Silver Shadow. Yey! :)
Jag tränar och står i och kan nu gå igen med en minimini haltning och allt känns väldigt bra.
Så, that's it as I write typ...
Vill bara tillbaks ombord skeppet igen, har ingenting att vara hemma för.
Så, nästa vända blir det mer uppdateringar för er alla! :)
Kärlek/
Mian.
P.s. Ajuste... Tysken - Frank - som jag tidigare har nämt, var det nästan på G igen, men sen när olyckan hände så blev det bara konstigt.
Nu vet jag ingenting och kan ändå inte göra någonting åt det iom att jag är hemma i Sverige och han är kvar ombord. Jaja, story of my life. Har iaf bestämt mig att aldrig mer låta någon komma nära... Det gör helt enkelt för olidligt ont. (Not saying för att bli tyckt synd om, just saying för att ni ska förstå that it kinda hurts... Oki? ) D.s.
Thursday, December 27, 2007
Sunday, October 7, 2007
Time is flying...
Hej hopp halla everybody!
Senaste uppdateringen:
Jag har varit borta i 2 manader och ett par dagar och tiden bara rinner ivag fran mig.
Livet ombord ar fortfarande bra, och varje dag gar sa fort forbi sa jag hinner knappt med.
Jobbet ar hardare an nagonsin, aven om vi for tillfallet haller pa att krossa over till Karibien och har halvfullt skepp (mera ledigt - yey!) sa ar det extra traningar och stadning, sa de haller oss busy.
Jag och min TYSK ar fortfarande ett par, och for varje vecka som gar sa kanns det bara battre och battre. Jag ar sa kar att det bubblar ut genom hela mig, och han kanner likadant - helt crazy lixom! :)
Ska fortfarande forsoka byta avdelning, as a matter of fact sa ska jag in till Cruise Director idag och hora mig for. Kanske kanske, sa hall tummar och tar for mig.
Worst case scenario sa kommer jag att stanna i Dining Room och forsoka extenda mitt kontrakt till den 1 Mars s ajag och Frank (TYSK!!!) gar av baten samtidigt. Vi far se hur det blir, ska ha vacation talk om 2 dagar.
I ovrigt har jag gatt ner 13 kilo och ska imorgon (varje dag imorgon, hehe) ga till gymmet. Ar lite val lat for det, men blir bara smalare och smalare. Brun som en liten pepparkaka ar jag ocksa, soldacket ar varmt och skont under den harliga solen.
Nej, nu ska ajg dricka en kopp kaffe och sen upp och prata jobb.
Tanker pa er alla darhemma, och kanske vore det inte sa mycket begart att fa ett mejl sa jag vet att ni lever? :)
Puss, kram, Karlek/
M.
Senaste uppdateringen:
Jag har varit borta i 2 manader och ett par dagar och tiden bara rinner ivag fran mig.
Livet ombord ar fortfarande bra, och varje dag gar sa fort forbi sa jag hinner knappt med.
Jobbet ar hardare an nagonsin, aven om vi for tillfallet haller pa att krossa over till Karibien och har halvfullt skepp (mera ledigt - yey!) sa ar det extra traningar och stadning, sa de haller oss busy.
Jag och min TYSK ar fortfarande ett par, och for varje vecka som gar sa kanns det bara battre och battre. Jag ar sa kar att det bubblar ut genom hela mig, och han kanner likadant - helt crazy lixom! :)
Ska fortfarande forsoka byta avdelning, as a matter of fact sa ska jag in till Cruise Director idag och hora mig for. Kanske kanske, sa hall tummar och tar for mig.
Worst case scenario sa kommer jag att stanna i Dining Room och forsoka extenda mitt kontrakt till den 1 Mars s ajag och Frank (TYSK!!!) gar av baten samtidigt. Vi far se hur det blir, ska ha vacation talk om 2 dagar.
I ovrigt har jag gatt ner 13 kilo och ska imorgon (varje dag imorgon, hehe) ga till gymmet. Ar lite val lat for det, men blir bara smalare och smalare. Brun som en liten pepparkaka ar jag ocksa, soldacket ar varmt och skont under den harliga solen.
Nej, nu ska ajg dricka en kopp kaffe och sen upp och prata jobb.
Tanker pa er alla darhemma, och kanske vore det inte sa mycket begart att fa ett mejl sa jag vet att ni lever? :)
Puss, kram, Karlek/
M.
Sunday, August 26, 2007
Life goes on... Onboard again!!!!
Hej hopp alla därhemma!
Här kommer den första uppdateringen från Mia på båten, och jag ber redan nu om ursäkt för att jag är sjuukt dålig på att uppdatera, men det finns en förklaring, det lovar jag. :)
Okej, jag resignade från det andra bolaget, kom hem den 20:e Juni, drog till Norge och jobbade i 19 dagar – sjukt tråkigt och för jävligt rent ut sagt.
Åkte därifrån med buller och brak, och på Centralstationen i Oslo i väntan på min buss som skulle ta mig hem kollade jag arbetsförmedlingens hemsida och såg att de sökte servis till ett rederi, ”Silver Sea Cruises” så jag skickade in min ansökan och hoppade på bussen mot Sthlm.
Dagen efter får jag ett mejl med inbjudan till intervju ombord antingen den 4:e eller den 18:e Augusti, så jag svarar att det spelar ingen roll, men att de skulle vara medvetna om att jag även hade intervjuv bokad med ett annat bolag den 16:e i Götet.
Han ringer upp mig inom loppet av en timme, och vi pratar på (han var Svensk som jobbade på HK i Monaco) i över en å en halv timme.
Han frågar när jag kan tänka mig att gå ombord, och då alla mina papper var iordning (medical, visa, seamansbook) så sa jag att närsomhelst, då jag redan lckats hra ut lägenheten till Lilla Em från Götet. :)
Så, han frågar om jag kan gå ombord på Lördagen. Det var då Onsdag!!!
Så, sagt och gjort, på Lördagmorgonen så står jag i Sthlms hamn och ser den lillalillalilla båten och går på, med ett stort leende över hela mitt ansikte och med erfarenheterna från det andra bolaget i minnet.
Och här är jag nu, 3 veckor senare, ombord på ”Silver Shadow”, en båt med 395 gästkapacitet och 300 crew.
Och vet ni vad?
Jag älskar det!!!!
Nu förstår jag vad shiplife ska vara like. (lagom mucket svengelska måste jag säga... hehe)
Alla är trevliga, kanske beroende på att det är en mindre båt och man kan inte afford att vara otrvlig? Vad vet jag?
Men livet är guld!
Jobbar som waitress den här gången, så jag kom in på ett bananskal på en gång. Vi är 3 tjejer totalt inom restaurangerna, och cirka 65 killar. Jag har börjat hitta vilka jag kan lita på, och vissa av de stoooora grabbarna har tagit mig under deras vingar och tar hand om mig, så det är ”Pappa Nico/Boris/Arthur” som jag skriker över matsalen när filipinnarna (hehe) fixar mig...
Jag är ett stort leende hela tiden, så alla kallar mig ”Miss sunshine”, om man jämför med andra båten där jag grinade 24/7 så är det ett stort steg framåt.
Båten är mindre, men det är musigt, så jag klagar inte. Vi är 4 svenskar ombord, så vi är i klar minoritet och de andra tjejerna jobbar 2 som stewardesser och 1 i casinot och sen är det jag.
Managementet är lite bättre än Crustal och jag gör mitt bästa varje dag, kommer i tid till jobbet, ställer upp på extra uppgifter, frågar alltid mina hovmästare om det finns något mer jag kan göra innan jag signar ut för dagen, eller om de kan se om jag har missat något.
De tcker jag är duktigt och en snabblärd tjej så de lämnar mig ifred och kommer inte med ”Showers” dvs utskällningar, utan mer med uppmuntrande ord och tips och råd, de ser att jag kan, och de ser att jag försöker.
Folket ombord är coola, alla är nice och jag är drottning av Crew Bar – varje kväll. Alla har lärt sig att jag dricker vitt vin/ginger ale, en smart uppfinning. Ngen kan se om det bara är ginger ale i glaset eller om det faktiskt är vitt vin oxå.
Och nu, mina nfikna kommer vi till det roligaste kapitlet hittills.
Killar, grabbar, karlar... :)
Har fått inbjudningar till höger och vänster, med visdomsord om champagne och jordgubbar/vad jag än vill ha från köket/goda viner och ostar/sushi – namn vad du vill, jag har blivit erbjuden det...
Har snällt med bestämt tackat nej till alla då jag faktiskt inte är intresserad av någon...
Men... (Hehe... det är alltid ett men...) För ett par dagar sedan så kom det en nu chef sommelier ombord, han har varit ombord i flera kontrakt och kom tillbaks.
Så fort jag såg honom så visste jag vilket mitt tidsfördriv ombord skulle bli. (Jag? Veta vad jag vill ha? Herregud, vart är världen på väg?)
Nej, seriöst, jag såg honom i matsalen och jag börjar – tro det eller ej – RODNA!!! Jag blir knallröd och bara står med hakan nere och hjärtat bultande och fattar inget om vad som precis hände.
Senare i baren den kvällen så kommer han fram till mig, jag har dansat som en dåre och är helt genomsvettig och nästan spiknukter (2 enheter drink – skeppsmått mätt är det relativt nuktert) och vi börjar prata.
Vi går efter ett tag upp till soldäcket (Utomhus, däck 11 riktigt nice) och röker en cigg och pratar i 1 timme, varefter vi går till hans hutt för en sista cigg. Vi röker, pratar på och sen ska jag gå till min kabin. Då ksser han mig. Helt oplanerat från bådas sida. Och ja, jag är ärlig.
Ja, jag tuckte han var jättefin, men efter att ha pratat med honom i timmar den här natten hade jag bara blivit mer och mer faschinerad hur trevlig han var och faktiskt glömt bort hur fin han var.
Dagen efter så träffas vi uppe på däck 11 och står där och tittar på skulinen av St Petersburg och... jaa, muser som bara vuxna kan. (inte vara oroliga, jag är en fin flicka – mamma & pappa har lärt mig bra)
Dagen efter det är det jättefest utomhus för alla crew, med barbercue och jag går dit, och ser verkligen strålande ut. Han kan inte sluta titta på mig (jag är snggast på båten, har jag nämnt det? Haha!) Vi är där ett tag, sen slutar kvällen med att jag spenderar natten i hans kabin. (Fortfarande en fin flicka, inte vara oroliga) Vi somnar någongång på morgonen och han går upp och jobbar en timme efter vi somnat, jag följer med honom till min kabin för det är drill.
Den kvällen träffas vi inte, men morgonen efter så går jag in i ett av de små vinköken och ser inte att han är i det andra rummet bredvid. Han ställer si bakom mig, och eftersom ingen annan är där så pussas vi lite. Helt plötsligt slås dörren upp och en av hovmästarna kommer in... close call..
Inatt sov vi med varandra igen, och vet ni vad... Han är en bra kille och han gillar mig!!! Jippie!!! Vi får se hur det utvecklas, men han är 33 år, 198 lång, svart hår med grå ögon som glittrar som en 12:årings, full med tatueringar (sorru mapa) och... bara bra...
Just det, han är... tusk... *låter det vara osagt*
Ja, en liten snabb uppdatering, nu ska jag gå till shoppen och köpa parfum.
Mejla mig om hur ni har det, sånt är alltid uppskattat.
Kärlek/
Mia – doing it better this time.
Här kommer den första uppdateringen från Mia på båten, och jag ber redan nu om ursäkt för att jag är sjuukt dålig på att uppdatera, men det finns en förklaring, det lovar jag. :)
Okej, jag resignade från det andra bolaget, kom hem den 20:e Juni, drog till Norge och jobbade i 19 dagar – sjukt tråkigt och för jävligt rent ut sagt.
Åkte därifrån med buller och brak, och på Centralstationen i Oslo i väntan på min buss som skulle ta mig hem kollade jag arbetsförmedlingens hemsida och såg att de sökte servis till ett rederi, ”Silver Sea Cruises” så jag skickade in min ansökan och hoppade på bussen mot Sthlm.
Dagen efter får jag ett mejl med inbjudan till intervju ombord antingen den 4:e eller den 18:e Augusti, så jag svarar att det spelar ingen roll, men att de skulle vara medvetna om att jag även hade intervjuv bokad med ett annat bolag den 16:e i Götet.
Han ringer upp mig inom loppet av en timme, och vi pratar på (han var Svensk som jobbade på HK i Monaco) i över en å en halv timme.
Han frågar när jag kan tänka mig att gå ombord, och då alla mina papper var iordning (medical, visa, seamansbook) så sa jag att närsomhelst, då jag redan lckats hra ut lägenheten till Lilla Em från Götet. :)
Så, han frågar om jag kan gå ombord på Lördagen. Det var då Onsdag!!!
Så, sagt och gjort, på Lördagmorgonen så står jag i Sthlms hamn och ser den lillalillalilla båten och går på, med ett stort leende över hela mitt ansikte och med erfarenheterna från det andra bolaget i minnet.
Och här är jag nu, 3 veckor senare, ombord på ”Silver Shadow”, en båt med 395 gästkapacitet och 300 crew.
Och vet ni vad?
Jag älskar det!!!!
Nu förstår jag vad shiplife ska vara like. (lagom mucket svengelska måste jag säga... hehe)
Alla är trevliga, kanske beroende på att det är en mindre båt och man kan inte afford att vara otrvlig? Vad vet jag?
Men livet är guld!
Jobbar som waitress den här gången, så jag kom in på ett bananskal på en gång. Vi är 3 tjejer totalt inom restaurangerna, och cirka 65 killar. Jag har börjat hitta vilka jag kan lita på, och vissa av de stoooora grabbarna har tagit mig under deras vingar och tar hand om mig, så det är ”Pappa Nico/Boris/Arthur” som jag skriker över matsalen när filipinnarna (hehe) fixar mig...
Jag är ett stort leende hela tiden, så alla kallar mig ”Miss sunshine”, om man jämför med andra båten där jag grinade 24/7 så är det ett stort steg framåt.
Båten är mindre, men det är musigt, så jag klagar inte. Vi är 4 svenskar ombord, så vi är i klar minoritet och de andra tjejerna jobbar 2 som stewardesser och 1 i casinot och sen är det jag.
Managementet är lite bättre än Crustal och jag gör mitt bästa varje dag, kommer i tid till jobbet, ställer upp på extra uppgifter, frågar alltid mina hovmästare om det finns något mer jag kan göra innan jag signar ut för dagen, eller om de kan se om jag har missat något.
De tcker jag är duktigt och en snabblärd tjej så de lämnar mig ifred och kommer inte med ”Showers” dvs utskällningar, utan mer med uppmuntrande ord och tips och råd, de ser att jag kan, och de ser att jag försöker.
Folket ombord är coola, alla är nice och jag är drottning av Crew Bar – varje kväll. Alla har lärt sig att jag dricker vitt vin/ginger ale, en smart uppfinning. Ngen kan se om det bara är ginger ale i glaset eller om det faktiskt är vitt vin oxå.
Och nu, mina nfikna kommer vi till det roligaste kapitlet hittills.
Killar, grabbar, karlar... :)
Har fått inbjudningar till höger och vänster, med visdomsord om champagne och jordgubbar/vad jag än vill ha från köket/goda viner och ostar/sushi – namn vad du vill, jag har blivit erbjuden det...
Har snällt med bestämt tackat nej till alla då jag faktiskt inte är intresserad av någon...
Men... (Hehe... det är alltid ett men...) För ett par dagar sedan så kom det en nu chef sommelier ombord, han har varit ombord i flera kontrakt och kom tillbaks.
Så fort jag såg honom så visste jag vilket mitt tidsfördriv ombord skulle bli. (Jag? Veta vad jag vill ha? Herregud, vart är världen på väg?)
Nej, seriöst, jag såg honom i matsalen och jag börjar – tro det eller ej – RODNA!!! Jag blir knallröd och bara står med hakan nere och hjärtat bultande och fattar inget om vad som precis hände.
Senare i baren den kvällen så kommer han fram till mig, jag har dansat som en dåre och är helt genomsvettig och nästan spiknukter (2 enheter drink – skeppsmått mätt är det relativt nuktert) och vi börjar prata.
Vi går efter ett tag upp till soldäcket (Utomhus, däck 11 riktigt nice) och röker en cigg och pratar i 1 timme, varefter vi går till hans hutt för en sista cigg. Vi röker, pratar på och sen ska jag gå till min kabin. Då ksser han mig. Helt oplanerat från bådas sida. Och ja, jag är ärlig.
Ja, jag tuckte han var jättefin, men efter att ha pratat med honom i timmar den här natten hade jag bara blivit mer och mer faschinerad hur trevlig han var och faktiskt glömt bort hur fin han var.
Dagen efter så träffas vi uppe på däck 11 och står där och tittar på skulinen av St Petersburg och... jaa, muser som bara vuxna kan. (inte vara oroliga, jag är en fin flicka – mamma & pappa har lärt mig bra)
Dagen efter det är det jättefest utomhus för alla crew, med barbercue och jag går dit, och ser verkligen strålande ut. Han kan inte sluta titta på mig (jag är snggast på båten, har jag nämnt det? Haha!) Vi är där ett tag, sen slutar kvällen med att jag spenderar natten i hans kabin. (Fortfarande en fin flicka, inte vara oroliga) Vi somnar någongång på morgonen och han går upp och jobbar en timme efter vi somnat, jag följer med honom till min kabin för det är drill.
Den kvällen träffas vi inte, men morgonen efter så går jag in i ett av de små vinköken och ser inte att han är i det andra rummet bredvid. Han ställer si bakom mig, och eftersom ingen annan är där så pussas vi lite. Helt plötsligt slås dörren upp och en av hovmästarna kommer in... close call..
Inatt sov vi med varandra igen, och vet ni vad... Han är en bra kille och han gillar mig!!! Jippie!!! Vi får se hur det utvecklas, men han är 33 år, 198 lång, svart hår med grå ögon som glittrar som en 12:årings, full med tatueringar (sorru mapa) och... bara bra...
Just det, han är... tusk... *låter det vara osagt*
Ja, en liten snabb uppdatering, nu ska jag gå till shoppen och köpa parfum.
Mejla mig om hur ni har det, sånt är alltid uppskattat.
Kärlek/
Mia – doing it better this time.
Tuesday, June 19, 2007
Nu kommer jag hem igen...
Kortaste inlägget hittills?
Jag kommer hem imorgon, den 20 Juni.
Landar på Arlanda 18:10, och ska spendera 2 dagar i sängen. Finns på mobilen, men kan inte ringa ut eller sms:a, då jag inte har betalat räkningar sen i Mars så den är spärrad, men ni är välkomna att ringa till mig eller messa. :)
Börja kolla kalendrar för fikor, middagar, grillfester, öl och att bara få chansen att träffa mig igen - jag har ju ändå varit borta i 4 (!!!) månader.
Kärlek,
Mia
Jag kommer hem imorgon, den 20 Juni.
Landar på Arlanda 18:10, och ska spendera 2 dagar i sängen. Finns på mobilen, men kan inte ringa ut eller sms:a, då jag inte har betalat räkningar sen i Mars så den är spärrad, men ni är välkomna att ringa till mig eller messa. :)
Börja kolla kalendrar för fikor, middagar, grillfester, öl och att bara få chansen att träffa mig igen - jag har ju ändå varit borta i 4 (!!!) månader.
Kärlek,
Mia
Thursday, May 10, 2007
Jag ska bli bättre på att blogga, here you go for now...
Tiden går fort när man har roligt. :)
Överlevde embarcation, dvs när alla gäster går av båten och alla hytte ska vara i topptrim till klockan 13.
Lägg till över detta att just denna embarcation så hade vi en drill med European Foreign Safety on Sea, som kollade alla crew ombord att vi visste vad vi höll på med på våra emergencystations, och att denna drill tog 2 timmar. Det var garanterat den värsta dagen i mitt liv so far, men visst tog jag mig igenom den, med allt - blod, svett och tårar.
På embarcation så flyttade även jag och Anna ihop, så nu bor vi i en hytt i Japan-section (alla crewkorridorer heter som ett land, har bott i Japan, England, Greenland...) och vi har till skillnad från alla andra vanliga dödliga ett FÖNSTER!!! Visst, hytten är så mycket mindre än vanliga crewhytter, men vi har ett fönster!!! *lyx*
Just nu leker livet, så jag har inget att klaga på.
Jobbet rullar på, håller på att hitta mina egna rutiner för vad som funkar för mig och mina gäster är nöjda med mig och jag får massor med dricks innan kryssen ens är slut.
Dagarna går väldigt fort, med tanke på att man jobbar i stort sett jämt. När man inte jobbar går man av båten, ligger på soldäck och solar/sover eller är i hytten och sover.
Mycket sovande på dagen, men just nu är jag inne i en festperiod så det blir väldigt sena nätter. (Inte vara oroliga, inte fest som i supa skallen i bitar, utan fest som dansa, umgås, dricka några öl och socialisera mig...)
Har varit av lite överallt, men har varken tid eller ork att dra alla städer här. Dublin ska jag definitivt tillbaks till, Cork var mysigt, Barcelona struntade jag i och solade istället, Lissabon va magnifikt (och hade H&M - vedckans bästa!!!), Oporto var fint men inget speciellt...
Imorgon är vi i Monte Carlo och då ska det ätas middag och sen ska vi till en nattklubb och dansa med rika män och dricka gratis drinkar. :)
Snart är den här kryssen över, och iom detta betyder det att Michael kommer tillbaks!!!
Saknar honom mer än något, och jag kan knappt vänta tills jag får träffa honom igen. Kär? Njae... Längatr efter honom, saknar honom och vill komma honom närmare för han är en faschinerande person. Mamma och Pappa skulle godkänna honom, han är hel och ren och ruskigt svärmorsdröm vad gäller trygghet, så det är väl därför jag tvivlar. Alla vet hur jag blir med trygga, lugna killar. Det blir ju såå tråkigt...
Men vi får se vad som händer när han kommer ombord iegn. 3 dagar kvar!!! :D
(Och han skickade blommor från Tyskland, så han är väl inte helt stum på känslor han heller. Och sms, mejl eller telfonsamtal varje dag... Jag är ju the shite!)
Var på fest häromdagen, Pia och Malin (Front desk och stewardess) hade bartömning för alla skandinaver. Nu kan vi säga att det går in 16 pers i en hytt, men det blir varmt, trångt och väldigt intimt. :)
Mycket trevligt, och när klockan slog halv ett var det dags för crew bar som hade serbisk kväll med serbisk mat och muisik. Och jag dansade som en galning och vinet flödade och rann över. Herregud - en lyckad helkväll!
Anna fick göra sin första walk of shame (been there - done that!) utan småbyxor, jag vaknade med en Jürgen i sängen (vart han kom ifrån vet jag inte - men inte vara oroliga, hade kläder på mig.) och en ölburk på tån... Jaa - herrejävlar!
Vad mer? Har gått ner massor i vikt, och ligger nog bland top 10 på att vara brun. Lever på flingor och juice, banan och apelsin, kaffe och cigg.
Går och tränar regelbundet, annars kommer jag garanterat att pajja ryggen - tungt jobb.
Får boxningshandskar när Michael kommer tillbaks, han har köpt åt mig i den civiliserade världen.
Drömmer varje natt om hur det kommer vara att få komma hem, sakanr min familj och mina vänner något otroligt.
Önskar ord kunde förklara, men det är svårt.
Veckans:
Veckans gäst: Ms Allen, cool som is.
Veckans drink: Vitt vin med ginger ale.
Veckans roligaste: Bartömningen med första baksmällan.
Veckans person: Anna, bästa roomisen!
Veckans snällaste gärning: Att jag tvättade samt vek alla våra kläder. Anna hade 40 (!!!) par trosor. Jag ÄR snäll.
Veckans saknad: Hela min fantastiska familj, mina diamanter.
Veckans bästa samtal: Mormor och Moster Pia på deras födelsedag. Det var känslosamt.
Veckans sämsta samtal: Chris.
Veckans nyhet: Anna och Dannys bäääääääääääbis!!!! Shit, jag ska bli moster!!!! Stooort, jue! *hemlängatn*
Veckans nyhet 2: Calle tog körkort!!!! Bästa killen, jue! När åker vi till Oknö nu då? Jag kan vägen - du kör!!! :)
Veckans gulliagste: Samtalet med Elvira! Min lillasyster!!! Åh, sakna, älska!!!
Veckans mest besökta: Catyas blogg (hehe - beroende!), Crew Bars mörka hörn och Crew Bistro som äntligen tagit in Ginger Ale bara för mig!!! :D
Nej, nu ska jag sova i 45 minuter, sen ska jag in tidigare och förbereda inför kommande embarcation. Måste sluta tidigt - jag har en dejt bokad!!! :D
Kärlek,
Mia
Överlevde embarcation, dvs när alla gäster går av båten och alla hytte ska vara i topptrim till klockan 13.
Lägg till över detta att just denna embarcation så hade vi en drill med European Foreign Safety on Sea, som kollade alla crew ombord att vi visste vad vi höll på med på våra emergencystations, och att denna drill tog 2 timmar. Det var garanterat den värsta dagen i mitt liv so far, men visst tog jag mig igenom den, med allt - blod, svett och tårar.
På embarcation så flyttade även jag och Anna ihop, så nu bor vi i en hytt i Japan-section (alla crewkorridorer heter som ett land, har bott i Japan, England, Greenland...) och vi har till skillnad från alla andra vanliga dödliga ett FÖNSTER!!! Visst, hytten är så mycket mindre än vanliga crewhytter, men vi har ett fönster!!! *lyx*
Just nu leker livet, så jag har inget att klaga på.
Jobbet rullar på, håller på att hitta mina egna rutiner för vad som funkar för mig och mina gäster är nöjda med mig och jag får massor med dricks innan kryssen ens är slut.
Dagarna går väldigt fort, med tanke på att man jobbar i stort sett jämt. När man inte jobbar går man av båten, ligger på soldäck och solar/sover eller är i hytten och sover.
Mycket sovande på dagen, men just nu är jag inne i en festperiod så det blir väldigt sena nätter. (Inte vara oroliga, inte fest som i supa skallen i bitar, utan fest som dansa, umgås, dricka några öl och socialisera mig...)
Har varit av lite överallt, men har varken tid eller ork att dra alla städer här. Dublin ska jag definitivt tillbaks till, Cork var mysigt, Barcelona struntade jag i och solade istället, Lissabon va magnifikt (och hade H&M - vedckans bästa!!!), Oporto var fint men inget speciellt...
Imorgon är vi i Monte Carlo och då ska det ätas middag och sen ska vi till en nattklubb och dansa med rika män och dricka gratis drinkar. :)
Snart är den här kryssen över, och iom detta betyder det att Michael kommer tillbaks!!!
Saknar honom mer än något, och jag kan knappt vänta tills jag får träffa honom igen. Kär? Njae... Längatr efter honom, saknar honom och vill komma honom närmare för han är en faschinerande person. Mamma och Pappa skulle godkänna honom, han är hel och ren och ruskigt svärmorsdröm vad gäller trygghet, så det är väl därför jag tvivlar. Alla vet hur jag blir med trygga, lugna killar. Det blir ju såå tråkigt...
Men vi får se vad som händer när han kommer ombord iegn. 3 dagar kvar!!! :D
(Och han skickade blommor från Tyskland, så han är väl inte helt stum på känslor han heller. Och sms, mejl eller telfonsamtal varje dag... Jag är ju the shite!)
Var på fest häromdagen, Pia och Malin (Front desk och stewardess) hade bartömning för alla skandinaver. Nu kan vi säga att det går in 16 pers i en hytt, men det blir varmt, trångt och väldigt intimt. :)
Mycket trevligt, och när klockan slog halv ett var det dags för crew bar som hade serbisk kväll med serbisk mat och muisik. Och jag dansade som en galning och vinet flödade och rann över. Herregud - en lyckad helkväll!
Anna fick göra sin första walk of shame (been there - done that!) utan småbyxor, jag vaknade med en Jürgen i sängen (vart han kom ifrån vet jag inte - men inte vara oroliga, hade kläder på mig.) och en ölburk på tån... Jaa - herrejävlar!
Vad mer? Har gått ner massor i vikt, och ligger nog bland top 10 på att vara brun. Lever på flingor och juice, banan och apelsin, kaffe och cigg.
Går och tränar regelbundet, annars kommer jag garanterat att pajja ryggen - tungt jobb.
Får boxningshandskar när Michael kommer tillbaks, han har köpt åt mig i den civiliserade världen.
Drömmer varje natt om hur det kommer vara att få komma hem, sakanr min familj och mina vänner något otroligt.
Önskar ord kunde förklara, men det är svårt.
Veckans:
Veckans gäst: Ms Allen, cool som is.
Veckans drink: Vitt vin med ginger ale.
Veckans roligaste: Bartömningen med första baksmällan.
Veckans person: Anna, bästa roomisen!
Veckans snällaste gärning: Att jag tvättade samt vek alla våra kläder. Anna hade 40 (!!!) par trosor. Jag ÄR snäll.
Veckans saknad: Hela min fantastiska familj, mina diamanter.
Veckans bästa samtal: Mormor och Moster Pia på deras födelsedag. Det var känslosamt.
Veckans sämsta samtal: Chris.
Veckans nyhet: Anna och Dannys bäääääääääääbis!!!! Shit, jag ska bli moster!!!! Stooort, jue! *hemlängatn*
Veckans nyhet 2: Calle tog körkort!!!! Bästa killen, jue! När åker vi till Oknö nu då? Jag kan vägen - du kör!!! :)
Veckans gulliagste: Samtalet med Elvira! Min lillasyster!!! Åh, sakna, älska!!!
Veckans mest besökta: Catyas blogg (hehe - beroende!), Crew Bars mörka hörn och Crew Bistro som äntligen tagit in Ginger Ale bara för mig!!! :D
Nej, nu ska jag sova i 45 minuter, sen ska jag in tidigare och förbereda inför kommande embarcation. Måste sluta tidigt - jag har en dejt bokad!!! :D
Kärlek,
Mia
Thursday, April 26, 2007
Jo, så att...
Hej hopp hallå allesammans!
Här sitter jag igen i min hytt på 5 kvadrat och funderar över livet.
Är för tillfället på sicknote pga magkatarr (igen), som jag har gått med i 1½ månad nu och igår så fick jag nog. Smärtan kombinerat med trötthet/lesshet och att det inte går sådär jättebra för mig som städerska gjorde att jag gick till Doktor Fredrik och fick härliga fina piller. :)
Ja, det går inte sådär jättebra för mig just nu. Mina överordnade tycker inte att jag arbetar tillräckligt noga/bra/snabbt och jag städar inte sex-stjärnigt, utan bara fem-stjärnigt... Jaa, vad säger man? Hur många olika sätt kan man städa ett badrumsgolv på? Hur många sätt kan man dammsuga/rengöra en toalett på?
Jag vet inte vad jag ska tycka om att jag suger på mitt jobb, för det var ju inte det som jag ville göra när jag kom hit.
Pratade med Pappa igår om allt detta, ringde honom och det fick kosta vad det kosta ville, jag ville ha hans råd och kloka ord. Och det fick jag.
Pappa - du är den bäste! :) *kärlek*
Så, har legat i hytten sen igår vid lunch, och börjar jobba ikväll (om 4 timmar) igen. Magen står fortfarande åt alla håll och bränner och bubblar, men det känns... om inte lättare, så uthärdligt att gå tillbaks och jobba ikväll. Vet att jag kommer att ha den lilla assistenten springande i mina hälar och kolla mig i varje rum, men jag får bita ihop och le och fejka tills jag mejkar. :)
Har väl varit med om värre? :)
Funderar på att söka en ny position nu, men vet inte om jag vågar, men samtidigt så är jag lite rädd för att få nobben om jag söker. Vi får se vad som händer.
Pratade med Michael igår på msn i 2 timmar (!!!) men det var verkligen veckans höjdpunkt. Iom att han själv har varit här (och snart kommer tillbaks - räknar dagarna!!! YeY!) så vet han vilka alla är och hur alla fungerar och vilket sätt de kan ha ombord. Han bad mig att inte resigna nmw, både för att han vill att jag ska vara kvar ombord ch för att om de kickar mig så betalar de ju allt för mig med hemresa och doktor och allt sånt.
Han har en poäng. ;)
Fick min beskärda del av TLC igår oxå, dels från honom, dels från några av grabbarna ombord. Alla tycker ju jättemycket om mig, och vill alltid stanna för en pratstund och igår när jag hade så ont så blev det kramar vart jag än gick.
Herregud vad jag saknar närhet här ombord. Bara en kram gör sån skillnad, att känna ett par armar runt mig, en värme från någon som är i samma situation, som vet hur det känns därinne utan att man behöver förklara. Har några som jag kan gå upp till och bara säga "Huuuug!", och då får jag en bamsekram av dem.
Snart är vi i South Hampton, och då ska jag få flytta ihop med Anna, och herregud vad jag längtar dit. Allt går mycket bättre med Carro nu, hennes kile har fått åka hem för de hittade droger i hans hytt, så hon är jättelugn nu. Men samtidigt så känns det ganska surt att hon mår dåligt, fast som man bäddar blablabla...
Nej, jag och Anna ska ha bästa hytten med bara mys och soft! *bestämmer*
Försöker hitta kraft att orka stå ut, att orka ta skit från cheferna, att ligga på alla fyra och torka kiss, försöker hitta en gnista att vilja orka kunna stå ut.
Det är svårt, och all peppning som kan ges emottages med glädje. (Med andra ord, mejla mig!!! )
Nä, nu ska jag dricka en kaffe och röka en cigg.
Kärlek,
Mia
Här sitter jag igen i min hytt på 5 kvadrat och funderar över livet.
Är för tillfället på sicknote pga magkatarr (igen), som jag har gått med i 1½ månad nu och igår så fick jag nog. Smärtan kombinerat med trötthet/lesshet och att det inte går sådär jättebra för mig som städerska gjorde att jag gick till Doktor Fredrik och fick härliga fina piller. :)
Ja, det går inte sådär jättebra för mig just nu. Mina överordnade tycker inte att jag arbetar tillräckligt noga/bra/snabbt och jag städar inte sex-stjärnigt, utan bara fem-stjärnigt... Jaa, vad säger man? Hur många olika sätt kan man städa ett badrumsgolv på? Hur många sätt kan man dammsuga/rengöra en toalett på?
Jag vet inte vad jag ska tycka om att jag suger på mitt jobb, för det var ju inte det som jag ville göra när jag kom hit.
Pratade med Pappa igår om allt detta, ringde honom och det fick kosta vad det kosta ville, jag ville ha hans råd och kloka ord. Och det fick jag.
Pappa - du är den bäste! :) *kärlek*
Så, har legat i hytten sen igår vid lunch, och börjar jobba ikväll (om 4 timmar) igen. Magen står fortfarande åt alla håll och bränner och bubblar, men det känns... om inte lättare, så uthärdligt att gå tillbaks och jobba ikväll. Vet att jag kommer att ha den lilla assistenten springande i mina hälar och kolla mig i varje rum, men jag får bita ihop och le och fejka tills jag mejkar. :)
Har väl varit med om värre? :)
Funderar på att söka en ny position nu, men vet inte om jag vågar, men samtidigt så är jag lite rädd för att få nobben om jag söker. Vi får se vad som händer.
Pratade med Michael igår på msn i 2 timmar (!!!) men det var verkligen veckans höjdpunkt. Iom att han själv har varit här (och snart kommer tillbaks - räknar dagarna!!! YeY!) så vet han vilka alla är och hur alla fungerar och vilket sätt de kan ha ombord. Han bad mig att inte resigna nmw, både för att han vill att jag ska vara kvar ombord ch för att om de kickar mig så betalar de ju allt för mig med hemresa och doktor och allt sånt.
Han har en poäng. ;)
Fick min beskärda del av TLC igår oxå, dels från honom, dels från några av grabbarna ombord. Alla tycker ju jättemycket om mig, och vill alltid stanna för en pratstund och igår när jag hade så ont så blev det kramar vart jag än gick.
Herregud vad jag saknar närhet här ombord. Bara en kram gör sån skillnad, att känna ett par armar runt mig, en värme från någon som är i samma situation, som vet hur det känns därinne utan att man behöver förklara. Har några som jag kan gå upp till och bara säga "Huuuug!", och då får jag en bamsekram av dem.
Snart är vi i South Hampton, och då ska jag få flytta ihop med Anna, och herregud vad jag längtar dit. Allt går mycket bättre med Carro nu, hennes kile har fått åka hem för de hittade droger i hans hytt, så hon är jättelugn nu. Men samtidigt så känns det ganska surt att hon mår dåligt, fast som man bäddar blablabla...
Nej, jag och Anna ska ha bästa hytten med bara mys och soft! *bestämmer*
Försöker hitta kraft att orka stå ut, att orka ta skit från cheferna, att ligga på alla fyra och torka kiss, försöker hitta en gnista att vilja orka kunna stå ut.
Det är svårt, och all peppning som kan ges emottages med glädje. (Med andra ord, mejla mig!!! )
Nä, nu ska jag dricka en kaffe och röka en cigg.
Kärlek,
Mia
Friday, April 13, 2007
Jag ger upp snart...
Ja, nu sitter jag har igen i internetrummet...
Jag har varit har i 45 dagar idag. Eller ar det 44? Fast, vad spelar det for roll?
Jag vill aka hem nu!!!
Jag vill ge upp nu, jag vill vara med vanliga, normala manniskor!!!
Jag vill inte vara instangd pa en bat, jag vill inte se samma manniskor hela dagarna igenom, jag vill inte vara tvungen att halsa pa alla 3 ganger om dagen; ’Morning’ ’Afternoon’ ’Good Evening’ Fuck it!!!!
Jag vill inte bo med en respektlos skaning (ge skane till Danmnark lockar javligt mycket just nu!!!) som ater upp mitt godis, roker overallt, dricker som en svamp, drar hem karlar och fonar haret nar jag sover, eller som anvander upp min mascara, ater upp min baklava som jag kopte i Turkland... Jag vill inte vara tvungen att lyssna pa penetrationsljuden fran sangen ovanfor, for om jag sager till sa ar jag ju den trakigaste personen som finns pa hela baten.
Fast vadda? Jag ar redan den trakigaste personen pa baten, jag sover innan klockan ar 00.30 och jag dricker bara ginger ale i baren (med undantag for en gang per kryss da jag kan ta ett par glas vin alt ol... Jag ar oxa manniska.), men jag stanger inte Crew Bar varje kvall, jag sitter inte dar och later ackliga killar kladda pa mig for att fa gratis ol.
Jag sover pa natterna, for jag ar trott och slutkord for det enda jag gor om dagarna ar att stada toaletter och byta bajsiga lakan.
Gasterna har massor med pengar och lever i overdriven lyx, men de bajsar och kissar i badkaret, sangen, soffan, de luktar pga deras mediciner i kombination med att de ar gamla, de har pengar men vet inte hur de ska betee sig!
Jag ar lagst i kedjan, for jag ar inget vard som stewardess, och varje dag moter jag folk som hanskrattar mig i ansiktet i hissen/korridoren/massen for att jag bytte avdelning. Att jag da sager att jag inte gillade dining room spelar ingen roll.
Det spelar ingen roll hur mycket jag ler, jag grater natterna igenom, jag graten pa ledigheten mellan passen, jag har tarar i ogonen nar jag ar pa mitt dack och stadar, jag vagar inte lyssna pa min I-pod, for musiken hemifran gor mig sjuk av hemlangtan.
Hur ska jag sta ut?
Vad behover jag gora pa baten for att ma bra? Hur ska jag gora, for hur jag an gor sa mar jag inte battre...
Jag vill ge upp, men ni lar val lata mig fa veta det i resten av mitt liv om jag ger upp och kommer hem.
Hilfe!
Va faan ska jag gora?
Nej, nu grater jag igen, dags att ga till hytten...
Over and out! :(
Jag har varit har i 45 dagar idag. Eller ar det 44? Fast, vad spelar det for roll?
Jag vill aka hem nu!!!
Jag vill ge upp nu, jag vill vara med vanliga, normala manniskor!!!
Jag vill inte vara instangd pa en bat, jag vill inte se samma manniskor hela dagarna igenom, jag vill inte vara tvungen att halsa pa alla 3 ganger om dagen; ’Morning’ ’Afternoon’ ’Good Evening’ Fuck it!!!!
Jag vill inte bo med en respektlos skaning (ge skane till Danmnark lockar javligt mycket just nu!!!) som ater upp mitt godis, roker overallt, dricker som en svamp, drar hem karlar och fonar haret nar jag sover, eller som anvander upp min mascara, ater upp min baklava som jag kopte i Turkland... Jag vill inte vara tvungen att lyssna pa penetrationsljuden fran sangen ovanfor, for om jag sager till sa ar jag ju den trakigaste personen som finns pa hela baten.
Fast vadda? Jag ar redan den trakigaste personen pa baten, jag sover innan klockan ar 00.30 och jag dricker bara ginger ale i baren (med undantag for en gang per kryss da jag kan ta ett par glas vin alt ol... Jag ar oxa manniska.), men jag stanger inte Crew Bar varje kvall, jag sitter inte dar och later ackliga killar kladda pa mig for att fa gratis ol.
Jag sover pa natterna, for jag ar trott och slutkord for det enda jag gor om dagarna ar att stada toaletter och byta bajsiga lakan.
Gasterna har massor med pengar och lever i overdriven lyx, men de bajsar och kissar i badkaret, sangen, soffan, de luktar pga deras mediciner i kombination med att de ar gamla, de har pengar men vet inte hur de ska betee sig!
Jag ar lagst i kedjan, for jag ar inget vard som stewardess, och varje dag moter jag folk som hanskrattar mig i ansiktet i hissen/korridoren/massen for att jag bytte avdelning. Att jag da sager att jag inte gillade dining room spelar ingen roll.
Det spelar ingen roll hur mycket jag ler, jag grater natterna igenom, jag graten pa ledigheten mellan passen, jag har tarar i ogonen nar jag ar pa mitt dack och stadar, jag vagar inte lyssna pa min I-pod, for musiken hemifran gor mig sjuk av hemlangtan.
Hur ska jag sta ut?
Vad behover jag gora pa baten for att ma bra? Hur ska jag gora, for hur jag an gor sa mar jag inte battre...
Jag vill ge upp, men ni lar val lata mig fa veta det i resten av mitt liv om jag ger upp och kommer hem.
Hilfe!
Va faan ska jag gora?
Nej, nu grater jag igen, dags att ga till hytten...
Over and out! :(
Monday, April 9, 2007
Jag finns kvar, med extra kompis... :)
Hejsan hoppsan allesammans!
Just nu ar vi pa havet pa vag mot Kusadasi, dar vi dockar imorgon.
Vi lamnade Istanbul igarkvall, dar vi aven hade overnattning.
Innan dess var vi i Athen.
I Athen var jag ivag och at lunch med Michael, tysken jag berattat om. Vi hittade en mysig restaurang som lag under apelsintrad och bredvid berget dar Akropolis ar, i den gamla delen av staden. Det var riktigt trevligt, och jag skrattade sa jag foll av stolen.
Vi hann inte upp till Akropolis, for Michael var tvungen att vara tillbaks ombord vid 16-tiden, men nasta gang vi ar dar sa blir det garanterat av.
Vi at alldeles for mycket mat, men det var saaaa ruskigt gott sa vi kunde inte sluta. Tyvarr orkade vi inte med nagon efterratt, men vi hade en note pa lite over 70 euro – och det var bara lunch! :)
Michael lamnade mig, sa jag tog en tur runt gamla staden sjalv, gick och tittade i butiker, tog foton pa arkitekturen (faschinerande!!!), at en glass, provade roliga tunikor och bara hade det lugnt. Det enda jag saknade var min I-pod, men den var hemma i hytten. :(
Motte tva av de svenska tjejerna, sa vi tog shuttlebussen hem igen vid 17-tiden.
I Istanbul sa gick jag ivag och hade middag med 2 svenska tjejer och en tjej fran slovenien. Vi lyckades hamna pa en sviiindyr fiskrestaurang, men det var sa vart varenda ore! Vi hade 6 kypare som sprang runt och tog hand om oss, och en hovis som stod och bara tittade och delade ut order till sina understatar. Vi kande oss som prinsessor.
Kanske inte var det roligaste sallskapet, da det enda de pratar om ar alla andra ombord, och om man skulle forsoka halla sig a jour med allt som hander har ombord, crew emellan, sa skulle jag inte ha tid att jobba. (Som ett rattbo kombinerat med en myrstack, folk har ju inget annat att gora an att dricka sprit och ligga med andra som dricker sprit...)
Vi drack vin och at fisk och hade val pa det stora hela trevligt, men nasta gang ska jag lyssna pa min magkansla nar det inte kanns ratt. Vi akte namligen forbi ett stort torg med fullt av sma bodar dar de salde lokal mat och for inga pengar alls, men tjejerna tyckte att det var for kallt. Jag hade lugnt kunnat hoppa av och ta en egen taxi tillbaks, nu nar vi ar i Europa ar jag inte lika radd for att ga runt sjalv, men jag stannade i taxin. Tyvarr hade det nog varit trevligare om jag gjort det, men det far bli nasta gang.
Andra dagen i Istanbul sa tog jag och Carro en shoppingrunda, och gick langst hela den stora main street-gatan. Herregud, vad mycket folk!!!!!!!
Affarerna var lika som i Sverige, nastan lite dyrare prismassigt, men jag lyckades kopa ett kit fran Body Shop med passionfruit scrub, butter, shower gel och schampoo och det basta av allt – en san dar fluffig grej som man kan skrubba kroppen med!!! Ikvall, nar jag har skrivit klart det har, sa ska jag in i duschen och vara dar forever!!! :D
Livet i annat rullar pa, har min egen sektion nu med 6 occupied och 7 empty rooms. Har egna gaster, och de ar alla nojda med mig hittills. Star och pratar med dem lite for lange enligt cheferna, men tror det ar dar jag kommer att tjana mina extra pengar, sa da far jag val jobba lite snabbare om jag ska hinna.
Har funderat pa att om det forsatter ga sahar bra sa kommer jag att gora varldskryssen 2008. Idag kom det ut info om den, och vi kommer fa anmala om vilka som ar intresserade av att jobba hela den, 105 dagar...
Vi far se, men jag har funderat pa att isf soka till shore excursions, dvs de som haller i alla guidade turer, resmal, utflykter, infoblad etc.
Ska prata med chefen for den avdelningen nagon dag, och beratta att jag ar intresserad, sa vi far se...
Jag har fatt en ny kompis!!! :)
Har lyckats fa en kompis till, en varbold... Fast denna gangen inte pa ett sa bra stalle som i armhalan... Den sitter pa hoger skinka och gor sa fruktansvart ont, men ar inte mogen annu enligt doktorn. Tack och lov sa kan han punktera den ombord, sa jag behover inte aka till nagot laskigt sjukhus i Grekland.
Men just nu ar det antibiotika och painkillers som galler. (Ganska bra, da det har blivit lite val mycket sprit de senaste dagarna... Veckorna... Ett bra tag... )
Forsoker fortfarande forsta mig pa hur alla fungerar har ombord, men det ar svart. Hade ju en kompis i Michael, men han gick av igarkvall i Istanbul for semester i 5 veckor, sa han kommer tillbaks i Siccavelia den 13 Maj.
Carro har ny pojkvan och den gamle ar svartsjuk, men hon och jag och hennes kille hanger ganska mycket, men inte kul att vara 3:e hjulet heller.
De svenska tjejerna ar lite for svenska for min smak, men de fugerar som tidsuppehall. :)
Nej, nu serverar de late dinner, sa jag ska ga och fa nagot i magen.
Ta hand om varandra dar ute! Hur ar det i Sverige??? Var? Varmt? Rea? :)
Tills nasta gang – finns pa mejlen och mobilen (bara sms – tack!).
Karlek,
Mia
Just nu ar vi pa havet pa vag mot Kusadasi, dar vi dockar imorgon.
Vi lamnade Istanbul igarkvall, dar vi aven hade overnattning.
Innan dess var vi i Athen.
I Athen var jag ivag och at lunch med Michael, tysken jag berattat om. Vi hittade en mysig restaurang som lag under apelsintrad och bredvid berget dar Akropolis ar, i den gamla delen av staden. Det var riktigt trevligt, och jag skrattade sa jag foll av stolen.
Vi hann inte upp till Akropolis, for Michael var tvungen att vara tillbaks ombord vid 16-tiden, men nasta gang vi ar dar sa blir det garanterat av.
Vi at alldeles for mycket mat, men det var saaaa ruskigt gott sa vi kunde inte sluta. Tyvarr orkade vi inte med nagon efterratt, men vi hade en note pa lite over 70 euro – och det var bara lunch! :)
Michael lamnade mig, sa jag tog en tur runt gamla staden sjalv, gick och tittade i butiker, tog foton pa arkitekturen (faschinerande!!!), at en glass, provade roliga tunikor och bara hade det lugnt. Det enda jag saknade var min I-pod, men den var hemma i hytten. :(
Motte tva av de svenska tjejerna, sa vi tog shuttlebussen hem igen vid 17-tiden.
I Istanbul sa gick jag ivag och hade middag med 2 svenska tjejer och en tjej fran slovenien. Vi lyckades hamna pa en sviiindyr fiskrestaurang, men det var sa vart varenda ore! Vi hade 6 kypare som sprang runt och tog hand om oss, och en hovis som stod och bara tittade och delade ut order till sina understatar. Vi kande oss som prinsessor.
Kanske inte var det roligaste sallskapet, da det enda de pratar om ar alla andra ombord, och om man skulle forsoka halla sig a jour med allt som hander har ombord, crew emellan, sa skulle jag inte ha tid att jobba. (Som ett rattbo kombinerat med en myrstack, folk har ju inget annat att gora an att dricka sprit och ligga med andra som dricker sprit...)
Vi drack vin och at fisk och hade val pa det stora hela trevligt, men nasta gang ska jag lyssna pa min magkansla nar det inte kanns ratt. Vi akte namligen forbi ett stort torg med fullt av sma bodar dar de salde lokal mat och for inga pengar alls, men tjejerna tyckte att det var for kallt. Jag hade lugnt kunnat hoppa av och ta en egen taxi tillbaks, nu nar vi ar i Europa ar jag inte lika radd for att ga runt sjalv, men jag stannade i taxin. Tyvarr hade det nog varit trevligare om jag gjort det, men det far bli nasta gang.
Andra dagen i Istanbul sa tog jag och Carro en shoppingrunda, och gick langst hela den stora main street-gatan. Herregud, vad mycket folk!!!!!!!
Affarerna var lika som i Sverige, nastan lite dyrare prismassigt, men jag lyckades kopa ett kit fran Body Shop med passionfruit scrub, butter, shower gel och schampoo och det basta av allt – en san dar fluffig grej som man kan skrubba kroppen med!!! Ikvall, nar jag har skrivit klart det har, sa ska jag in i duschen och vara dar forever!!! :D
Livet i annat rullar pa, har min egen sektion nu med 6 occupied och 7 empty rooms. Har egna gaster, och de ar alla nojda med mig hittills. Star och pratar med dem lite for lange enligt cheferna, men tror det ar dar jag kommer att tjana mina extra pengar, sa da far jag val jobba lite snabbare om jag ska hinna.
Har funderat pa att om det forsatter ga sahar bra sa kommer jag att gora varldskryssen 2008. Idag kom det ut info om den, och vi kommer fa anmala om vilka som ar intresserade av att jobba hela den, 105 dagar...
Vi far se, men jag har funderat pa att isf soka till shore excursions, dvs de som haller i alla guidade turer, resmal, utflykter, infoblad etc.
Ska prata med chefen for den avdelningen nagon dag, och beratta att jag ar intresserad, sa vi far se...
Jag har fatt en ny kompis!!! :)
Har lyckats fa en kompis till, en varbold... Fast denna gangen inte pa ett sa bra stalle som i armhalan... Den sitter pa hoger skinka och gor sa fruktansvart ont, men ar inte mogen annu enligt doktorn. Tack och lov sa kan han punktera den ombord, sa jag behover inte aka till nagot laskigt sjukhus i Grekland.
Men just nu ar det antibiotika och painkillers som galler. (Ganska bra, da det har blivit lite val mycket sprit de senaste dagarna... Veckorna... Ett bra tag... )
Forsoker fortfarande forsta mig pa hur alla fungerar har ombord, men det ar svart. Hade ju en kompis i Michael, men han gick av igarkvall i Istanbul for semester i 5 veckor, sa han kommer tillbaks i Siccavelia den 13 Maj.
Carro har ny pojkvan och den gamle ar svartsjuk, men hon och jag och hennes kille hanger ganska mycket, men inte kul att vara 3:e hjulet heller.
De svenska tjejerna ar lite for svenska for min smak, men de fugerar som tidsuppehall. :)
Nej, nu serverar de late dinner, sa jag ska ga och fa nagot i magen.
Ta hand om varandra dar ute! Hur ar det i Sverige??? Var? Varmt? Rea? :)
Tills nasta gang – finns pa mejlen och mobilen (bara sms – tack!).
Karlek,
Mia
Thursday, March 29, 2007
Aquaba, Jordan
Hejsan hoppsan allesammans!
Sitter just nu I internetrummet pa baten och skriver, och vantar pa att de andra tjejerna ska bli klara sa vi kan aka till en resort och sola, bada och ata lunch/middag.
Har nu jobbat som stewardess I 2 dagar, och jag gar dar och puttar och jojkar med min ‘big sister’ Bellina fran Indien, 1 50 lang och jattemysig.
Jobbet ar tufft, och jaklar vad det ska skina om allt, men hon lar mig bit for bit. (Idag gjorde jag ett badrum sjalv, hon var impad kan jag saga! Haha!)
Men, battre arbetstider, mer I lon och om jag kanner for det kan jag ga och puttra for mig sjalv I min egen takt och vill jag lagga pa ett kol sa gor jag det.
Annars sa rullar allt pa. Dagarna gar valdigt fort forbi, och det har de gjort I en vecka.
Kanns som att allt med skeppet, att hitta, vem som gor vad, hur man ska ga, vilka regler som finns borjar slappa. Som alla sa I borjan, det tar ungefar en manad att komma in I skepplivet.
Haromdagen var det utefest pa aft 5 (langsta bak I baten, dack 5) och jag maste saga att jag gillar utefesterna. Inne I crew bar ar det sa rokigt och ackligt, men pa dacket sa blaser det frisk luft och de tar alltid buffe nar det ar fest ute.
Jag och Carro har fatt flytta ihop nu, och var hytt (som det ska komma bilder pa – snart) ar full med klader och grejjer och grunkor. De tar sa trangt, men vi ar ju knappt dar.
Carro har fullt upp med att traffa Eddie, som hon ar ‘kompis’ med. (Inget har hant annu och hon vet inte om hon vill det heller, men har pa baten kanner man sig sjukt ensam ganska ofta, trots att de tar 650 crew till… )
Sjalv… Jaa…
Jag har borjat umgas med flera nya manniskor, ingen speciell, men alla killar vill vara mer an vanner har ombord, sa jag vet inte.
Det kanns lite svart att umgas med folk som jag vet har en baktanke med att de ar trevliga mot mig, men samtidigt kanns det skont att ha folk att umgas med.
(Sen ar mitt hjarta lite halvupptaget darhemma i Sverige, och det ar svart att slappa taget...)
Harom natten var jag uppe pa soldack mittinatten med en kompis och vi satt dar I 3 timmar och bara snackade goja. Faktiskt den forsta manniska som vet vad sarcasm ar, och som det ger mig ett meningsfullt utbyte att prata med – han kan tom forsta att jag drar en skamt!!! :)
Han heter Michael och ar fran Tyskland. Rolig som bara den!
Annars sa umgas jag med alla svenskar och norskar, men fy faan vad trakigt att aka ivag och bara umgas med landsmanniskor. Visst att folk haller sig till sina landsmanniskor har, men det ar javligt trakigt.
Sa, det blev en kort uppdatering, men jag ska tillagga har att jag nu har fixat sa att alla kan kommentera, inte bara medlemmar. Och jag ska svara pa mejl och skicka bilder… senare! :)
Karlek, Mia
Sitter just nu I internetrummet pa baten och skriver, och vantar pa att de andra tjejerna ska bli klara sa vi kan aka till en resort och sola, bada och ata lunch/middag.
Har nu jobbat som stewardess I 2 dagar, och jag gar dar och puttar och jojkar med min ‘big sister’ Bellina fran Indien, 1 50 lang och jattemysig.
Jobbet ar tufft, och jaklar vad det ska skina om allt, men hon lar mig bit for bit. (Idag gjorde jag ett badrum sjalv, hon var impad kan jag saga! Haha!)
Men, battre arbetstider, mer I lon och om jag kanner for det kan jag ga och puttra for mig sjalv I min egen takt och vill jag lagga pa ett kol sa gor jag det.
Annars sa rullar allt pa. Dagarna gar valdigt fort forbi, och det har de gjort I en vecka.
Kanns som att allt med skeppet, att hitta, vem som gor vad, hur man ska ga, vilka regler som finns borjar slappa. Som alla sa I borjan, det tar ungefar en manad att komma in I skepplivet.
Haromdagen var det utefest pa aft 5 (langsta bak I baten, dack 5) och jag maste saga att jag gillar utefesterna. Inne I crew bar ar det sa rokigt och ackligt, men pa dacket sa blaser det frisk luft och de tar alltid buffe nar det ar fest ute.
Jag och Carro har fatt flytta ihop nu, och var hytt (som det ska komma bilder pa – snart) ar full med klader och grejjer och grunkor. De tar sa trangt, men vi ar ju knappt dar.
Carro har fullt upp med att traffa Eddie, som hon ar ‘kompis’ med. (Inget har hant annu och hon vet inte om hon vill det heller, men har pa baten kanner man sig sjukt ensam ganska ofta, trots att de tar 650 crew till… )
Sjalv… Jaa…
Jag har borjat umgas med flera nya manniskor, ingen speciell, men alla killar vill vara mer an vanner har ombord, sa jag vet inte.
Det kanns lite svart att umgas med folk som jag vet har en baktanke med att de ar trevliga mot mig, men samtidigt kanns det skont att ha folk att umgas med.
(Sen ar mitt hjarta lite halvupptaget darhemma i Sverige, och det ar svart att slappa taget...)
Harom natten var jag uppe pa soldack mittinatten med en kompis och vi satt dar I 3 timmar och bara snackade goja. Faktiskt den forsta manniska som vet vad sarcasm ar, och som det ger mig ett meningsfullt utbyte att prata med – han kan tom forsta att jag drar en skamt!!! :)
Han heter Michael och ar fran Tyskland. Rolig som bara den!
Annars sa umgas jag med alla svenskar och norskar, men fy faan vad trakigt att aka ivag och bara umgas med landsmanniskor. Visst att folk haller sig till sina landsmanniskor har, men det ar javligt trakigt.
Sa, det blev en kort uppdatering, men jag ska tillagga har att jag nu har fixat sa att alla kan kommentera, inte bara medlemmar. Och jag ska svara pa mejl och skicka bilder… senare! :)
Karlek, Mia
Saturday, March 17, 2007
Frusterad!!!
Ja, har sitter jag annu en gang, sa otroligt frusterad och kan inte gora mycket at det.
Varfor jag ar frusterad?
Jo, jag har ju varit off fran jobbet i 2 dagar pga stora kottsar pa bada fotterna (riktigt ackligt, faktiskt) och jag har fatt tillatelse att gora vad jag vill pa baten, rora mig fritt (i den man det gar med tanke pa att jag knappt kan ga) vara pa soldack, massen eller i crew bar.
Sa lange jag ar nagorlunda stilla och inte gar i hamn sa ar inget forbjudet for mig.
Igar vart jag inbjuden till den sakallade ‘fryspils’. Varje lordag sa traffas alla skandinaver nere hos engineer department och dricker en ol och snackar skit om alla andra nationaliteter :-) och jag blve hamtad av Pia, en 31-arig stewardess och vi gick ner dit tillsammans.
Mycket trevligt, och kul att fa traffa alla teknikkillar.
Senare pa kvallen blev jag medbjuden till O-bar, dvs Officersbaren, dar alla de svenska & norska teknikkillarna hanger (de har alla officersstatus). Man far inte vara dar om man inte ar inbjuden, men det var vı, sa vi gick dit.
Vi satt dar i ungefar en time, och jag hade verkligen en jattetrevlig kvall.
Vid midnatt gick vi till Crew Bar och satte oss dar, och jag var kvar till 10 over 1, da Dragan (killen som stoppade in tungan i mitt ora och jag anmalde) kom in. Da reste jag mig och gick darifran.
Idag pa morgonen sa var jag hos doktorn som bestamt. Mina sar ser jattefina ut, och han fragade hur jag kande mig. Jag sa att jag vill komma tillbaks och jobba asap, och att jag kunde kora middag ikvall. Han tyckte det lat helt okej, sa han sjukskrev mig fram till 17,30 da vi borjar jobba.
Jag gick ner och kakade frukost (for forsta gangen pa 4 dagar) och traffade Elena, en jattetrevlig tjej fran Dining Room som oxa varit sjukskriven i 2 dagar for hon har varit dunder forkyld.
Hon berattade da for mig att det enda folk pratar om i matsalen idag ar att jag var i CB fast jag var sjukskriven. Folk var riktigt upprorda for att jag hade visat sa dalig smak att ens tanka tanken pa att visa mig runt baten da jag var sicklisted!!!
Okej, nu ska vı se har…
Om jag inte gar ut ur min hytt sa far jag skit for att jag ar trakig.
Om jag gar ut ur min hytt sa ar jag dum i huvudet.
Jaha, vad ska jag gora da?
Jag sa till Elena att det var val kul att alla fatt nagot att skvallra om, och att det gallde mig gjorde val saken bara annu roligare att skvallra om, och att hon jattegarna fick halsa alla att om det var nagra fragetecken om min sjukskrivning sa ar val anda det mellan mig och doktorn? Alla som gar runt och snackar ar mer an valkomna att komma till mig och fraga, sa kan jag beratta for dem varfor jag valde att ga till CB igar.
Hon skrattade och sa att visst far jag gora vad jag vill, men folk snackar och jag hade tydligen varit jattefull.
Ojda, svarade jag. Konstigt att jag var det, da jag tog 2 klunkar med ol pa hela kvallen, och det var for att jag tog fel glas nar vi skalade. Jag drack totalt 3 coca cola och 2 ginger ale.
Men tydligen sa hade jag vinglat nar jag stod i CB?
Ja, for att min vanstra fot ar helt kaput och jag har bara den hogra att sta pa, sa om jag inte far sitta ner sa gor det ganska jattejavligt ont… Klart att jag kan tappa balansen, da jag inte kunnat stodja pa foten pa 3 dagar.
Aaahhh, puckade javla manniskor!!!
Bara for att de super konstant sa behover det inte betyda att alla gor det, och verkligen inte jag. Jag ar sa osugen pa alkohol, har nog aldrig varit sahar osugen pa det i hela mitt liv.
Jaja, trevligt att umgas med svenskar och norrbaggar, det kommer bli fler skandinaviska traffar.
Nu har jag firedrill och jag borjar jobba 17,30 ikvall.
Take care.
Pussar och kramar,
Mia
Varfor jag ar frusterad?
Jo, jag har ju varit off fran jobbet i 2 dagar pga stora kottsar pa bada fotterna (riktigt ackligt, faktiskt) och jag har fatt tillatelse att gora vad jag vill pa baten, rora mig fritt (i den man det gar med tanke pa att jag knappt kan ga) vara pa soldack, massen eller i crew bar.
Sa lange jag ar nagorlunda stilla och inte gar i hamn sa ar inget forbjudet for mig.
Igar vart jag inbjuden till den sakallade ‘fryspils’. Varje lordag sa traffas alla skandinaver nere hos engineer department och dricker en ol och snackar skit om alla andra nationaliteter :-) och jag blve hamtad av Pia, en 31-arig stewardess och vi gick ner dit tillsammans.
Mycket trevligt, och kul att fa traffa alla teknikkillar.
Senare pa kvallen blev jag medbjuden till O-bar, dvs Officersbaren, dar alla de svenska & norska teknikkillarna hanger (de har alla officersstatus). Man far inte vara dar om man inte ar inbjuden, men det var vı, sa vi gick dit.
Vi satt dar i ungefar en time, och jag hade verkligen en jattetrevlig kvall.
Vid midnatt gick vi till Crew Bar och satte oss dar, och jag var kvar till 10 over 1, da Dragan (killen som stoppade in tungan i mitt ora och jag anmalde) kom in. Da reste jag mig och gick darifran.
Idag pa morgonen sa var jag hos doktorn som bestamt. Mina sar ser jattefina ut, och han fragade hur jag kande mig. Jag sa att jag vill komma tillbaks och jobba asap, och att jag kunde kora middag ikvall. Han tyckte det lat helt okej, sa han sjukskrev mig fram till 17,30 da vi borjar jobba.
Jag gick ner och kakade frukost (for forsta gangen pa 4 dagar) och traffade Elena, en jattetrevlig tjej fran Dining Room som oxa varit sjukskriven i 2 dagar for hon har varit dunder forkyld.
Hon berattade da for mig att det enda folk pratar om i matsalen idag ar att jag var i CB fast jag var sjukskriven. Folk var riktigt upprorda for att jag hade visat sa dalig smak att ens tanka tanken pa att visa mig runt baten da jag var sicklisted!!!
Okej, nu ska vı se har…
Om jag inte gar ut ur min hytt sa far jag skit for att jag ar trakig.
Om jag gar ut ur min hytt sa ar jag dum i huvudet.
Jaha, vad ska jag gora da?
Jag sa till Elena att det var val kul att alla fatt nagot att skvallra om, och att det gallde mig gjorde val saken bara annu roligare att skvallra om, och att hon jattegarna fick halsa alla att om det var nagra fragetecken om min sjukskrivning sa ar val anda det mellan mig och doktorn? Alla som gar runt och snackar ar mer an valkomna att komma till mig och fraga, sa kan jag beratta for dem varfor jag valde att ga till CB igar.
Hon skrattade och sa att visst far jag gora vad jag vill, men folk snackar och jag hade tydligen varit jattefull.
Ojda, svarade jag. Konstigt att jag var det, da jag tog 2 klunkar med ol pa hela kvallen, och det var for att jag tog fel glas nar vi skalade. Jag drack totalt 3 coca cola och 2 ginger ale.
Men tydligen sa hade jag vinglat nar jag stod i CB?
Ja, for att min vanstra fot ar helt kaput och jag har bara den hogra att sta pa, sa om jag inte far sitta ner sa gor det ganska jattejavligt ont… Klart att jag kan tappa balansen, da jag inte kunnat stodja pa foten pa 3 dagar.
Aaahhh, puckade javla manniskor!!!
Bara for att de super konstant sa behover det inte betyda att alla gor det, och verkligen inte jag. Jag ar sa osugen pa alkohol, har nog aldrig varit sahar osugen pa det i hela mitt liv.
Jaja, trevligt att umgas med svenskar och norrbaggar, det kommer bli fler skandinaviska traffar.
Nu har jag firedrill och jag borjar jobba 17,30 ikvall.
Take care.
Pussar och kramar,
Mia
Friday, March 16, 2007
Mitt pa havet...
Hej hopp allesammans!
Har kommer den senaste uppdaterıngen fran mig ute i vida varlden.
Sıtter just nu pa rummet och ar sjukskriven, har fatt sk ‘safety shoes’ fran foretaget som har skurıt in i fotterna, sa jag har tva stora kottsar pa fotterna och kan inte ga. Det ser ut som jag gjort nagot helt annat nar jag gar, sa jag har varıt ı Soppen (var personalshop) och kopt massor med amerıkans choklad, chıps och cola.
Ha fatt lana mın Senıor Waitors laptop, sa jag far surfa lite…
Sa, vad ska jag beratta? Har varit pa baten i 16 dagar nu, och det kanns bade som 2 veckor och som att jag varit har hela livet pa samma gang. Konstigt, men sant…
Dagarna rullar forbi valdigt snabbt, kaske for att jag jobbar 3 skift om dagen fran 7 pa morgonen till 23,30 pa kvallen… Och tıden daremellan sa ar det traningar, infomoten och massor med annat obligatoriskt for alla nya crew members…
Jobbet rullar pa, ar otroligt trakigt och inte utmanande pa nagot satt, och efter allt som hant sa kanns det inget roligt att vara i Dining Room, sa jag har bett om att fa byta avdelning, och var inne hos Hotellchefen igar sa jag kommer att byta positıon till Cabin Stewardess inom 1 manad.
Kan valja att se det som ett nerkop, men da restaurangen har ar som Pizzeria Albatros hemma vad Galler service och renlighet sa gor jag hellre ett bra, ordentligt jobb som staderska dar jobbet beror pa mig och mitt arbete an att jag far skit av mina overordnade for nagot nagon Annan gjort.
Som staderska kommer jag att tjana mer pengar, jobba mındre (men hardare – unga lyft och for att inte tala om de sk ‘embarkation days’ da nya gaster kommer pa och gamla gaster lamnar skeppet, storstadnıng AB!) och vara ledıg mer… Sav ad ar det att klaga pa?
Sen ar det valdigt manga skandinaver som jobbar pa den avdelningen.
Det har med Engelska skulle pratas over hela baten var en fin tanke, men den fugerr inte i praktiken. All personal haller sıg till sitt eget sprak och umgas darefter. Jag kan forsta det, da maga u-lander och mindre rika lander an Sverıge ar overrepresenterade har och att folk inte ar sa bra pa engelska da de inte har fatt utbildning ı spraket, men nar serbıska, tjeckiska, polska och tyska pratas i atsalen framfor gasterna nar dessa kommer in i entren sa tycker jag att det gatt lite val langt….
Om jag som gast skulle komma in i en matsal sa vıll jag inte hora personalen prata pa ett frammande sprak och titta pa mig… Respektlost i mina ogon.
Annars… Jaa…
Jag och Carro ska fa en hytt tillsammans i Dubai (19/3) men just nu sa har hon borjat dejta en kille i Dining Room och vi glider mer och mer ifran varandra for varje dag som gar. Hon ar ı Crew Bar varje kvall och jag ar sa osugen pa alkohol just nu sa det finns inte.
İbland ar det fester ute pa Aft 5, vilket ar langst bak pa vanıng 5, och da gar jag garna och tar en ol, for det ar utomhus och man ser havet, manen och stjarnorna och det blaser en varm vınd i ansiktet.
Da kanns det gott att leva och jag forstar varfor jag ar har… :)
Hittills har jag gatt av i Mosabique, Kenya, Durban och Seycellerna.
Mosambıque var intressant. Det var sadana enorma klasskillnader i landet, och valdigt varmt.
Vi gick runt pa marknaden och tittade pa vad alla salde, och det var en konstant lukt av svavel och svett, rutten fisk och avgaser som blandades.
Det kandes som att vara pa nyheterna, och mitt pa gata lag folk (mest kvinnor) med brannmarken efter typ het olja, dar oronen blivit bortbranda och sov – mitt pa gatan. Samtidigt sa kommer nagon korande i en helt splitterny Hummer eller Rolls Royce…
Enorma skillnader!
I Durban tog jag en taxi och tog en 20 minuters sightseeing runt staden, allt var valdigt pastelligt, alla hus var rosa, turkosa, beiga eller babybla. Intressant arkitektur och valdigt amerikaniserat…
Hade garna stannat langre och gatt runt, men slutade sent fran lunchen och borjade tidigt pa middagen, s adet fanns tyvarr ingen tid…
Igar var vi i Seychellerna, en paradıs o mitt i Indiska Oceanen. Och det var verkligen ett paradis!!!
Hoga berg, kladda med gronska och med vita sma bomullsmoln over topparna, varma vindar som svepte in fran hamnen, gronska mitt i staden, och hela staden hade dille pa allt som var ‘Independent’, det var Idependet street/house/ambassy/restaurant – allt hade İndependent ı namnet.
Seychellerna har varıt koloni till bade Storbrittanien och Frankrike och blev sjalvstandıga for inte sa lange sedan.
Overallt fanns sma bonestatyer, med en helig kvınna pa toppen, massor med speglar under henne och tva skalar med vatten. I den ena skulle man tvatta handerna och i den andra skulle man lagga en peng for att ens drom skulle ga i uppfyllelse.
Jag var med Crunch, min Senior Waitor – varldens gulligaste!!!
Vi gick pa en restaurang och at lunch. Jag tog farsk grillad tonfisk och Crunch tog en blandad seafood tallrik. Laskigt gott, och till detta tog vi varsin lokal ol.
Alla har pa baten koper olika saker fran varje hamn, magneter/vykort/frimarken eller den lokala valutan.
Sjalv ska jag dricka en ol i varje hamn och spara etiketten och gora ett jattekollage nar jag kommer hem. J (Ja, en ol mitt pa dagen har inte skadat nagon. Om alla andra kan kroka bort sina huvuden kan val jag ta en ol till en god lunch i en vacker hamn, eller hur? ;) )
Nu ska jag svara pa lite privata mejl, sen har jag kopt en hel lada med alla olika chokladsorter och ska lagga mig i sange och bara slappa.
Hoppas allt ar bra med alla hemma, ni ar saknade har. Onskar jag hade nagon att prata ordentligt med, men far ge allt lite tid, kanske hittar jag en riktig van snart?
Manga pussar och kramar till alla i var-Sverige!
Karlek/
Mia.
Har kommer den senaste uppdaterıngen fran mig ute i vida varlden.
Sıtter just nu pa rummet och ar sjukskriven, har fatt sk ‘safety shoes’ fran foretaget som har skurıt in i fotterna, sa jag har tva stora kottsar pa fotterna och kan inte ga. Det ser ut som jag gjort nagot helt annat nar jag gar, sa jag har varıt ı Soppen (var personalshop) och kopt massor med amerıkans choklad, chıps och cola.
Ha fatt lana mın Senıor Waitors laptop, sa jag far surfa lite…
Sa, vad ska jag beratta? Har varit pa baten i 16 dagar nu, och det kanns bade som 2 veckor och som att jag varit har hela livet pa samma gang. Konstigt, men sant…
Dagarna rullar forbi valdigt snabbt, kaske for att jag jobbar 3 skift om dagen fran 7 pa morgonen till 23,30 pa kvallen… Och tıden daremellan sa ar det traningar, infomoten och massor med annat obligatoriskt for alla nya crew members…
Jobbet rullar pa, ar otroligt trakigt och inte utmanande pa nagot satt, och efter allt som hant sa kanns det inget roligt att vara i Dining Room, sa jag har bett om att fa byta avdelning, och var inne hos Hotellchefen igar sa jag kommer att byta positıon till Cabin Stewardess inom 1 manad.
Kan valja att se det som ett nerkop, men da restaurangen har ar som Pizzeria Albatros hemma vad Galler service och renlighet sa gor jag hellre ett bra, ordentligt jobb som staderska dar jobbet beror pa mig och mitt arbete an att jag far skit av mina overordnade for nagot nagon Annan gjort.
Som staderska kommer jag att tjana mer pengar, jobba mındre (men hardare – unga lyft och for att inte tala om de sk ‘embarkation days’ da nya gaster kommer pa och gamla gaster lamnar skeppet, storstadnıng AB!) och vara ledıg mer… Sav ad ar det att klaga pa?
Sen ar det valdigt manga skandinaver som jobbar pa den avdelningen.
Det har med Engelska skulle pratas over hela baten var en fin tanke, men den fugerr inte i praktiken. All personal haller sıg till sitt eget sprak och umgas darefter. Jag kan forsta det, da maga u-lander och mindre rika lander an Sverıge ar overrepresenterade har och att folk inte ar sa bra pa engelska da de inte har fatt utbildning ı spraket, men nar serbıska, tjeckiska, polska och tyska pratas i atsalen framfor gasterna nar dessa kommer in i entren sa tycker jag att det gatt lite val langt….
Om jag som gast skulle komma in i en matsal sa vıll jag inte hora personalen prata pa ett frammande sprak och titta pa mig… Respektlost i mina ogon.
Annars… Jaa…
Jag och Carro ska fa en hytt tillsammans i Dubai (19/3) men just nu sa har hon borjat dejta en kille i Dining Room och vi glider mer och mer ifran varandra for varje dag som gar. Hon ar ı Crew Bar varje kvall och jag ar sa osugen pa alkohol just nu sa det finns inte.
İbland ar det fester ute pa Aft 5, vilket ar langst bak pa vanıng 5, och da gar jag garna och tar en ol, for det ar utomhus och man ser havet, manen och stjarnorna och det blaser en varm vınd i ansiktet.
Da kanns det gott att leva och jag forstar varfor jag ar har… :)
Hittills har jag gatt av i Mosabique, Kenya, Durban och Seycellerna.
Mosambıque var intressant. Det var sadana enorma klasskillnader i landet, och valdigt varmt.
Vi gick runt pa marknaden och tittade pa vad alla salde, och det var en konstant lukt av svavel och svett, rutten fisk och avgaser som blandades.
Det kandes som att vara pa nyheterna, och mitt pa gata lag folk (mest kvinnor) med brannmarken efter typ het olja, dar oronen blivit bortbranda och sov – mitt pa gatan. Samtidigt sa kommer nagon korande i en helt splitterny Hummer eller Rolls Royce…
Enorma skillnader!
I Durban tog jag en taxi och tog en 20 minuters sightseeing runt staden, allt var valdigt pastelligt, alla hus var rosa, turkosa, beiga eller babybla. Intressant arkitektur och valdigt amerikaniserat…
Hade garna stannat langre och gatt runt, men slutade sent fran lunchen och borjade tidigt pa middagen, s adet fanns tyvarr ingen tid…
Igar var vi i Seychellerna, en paradıs o mitt i Indiska Oceanen. Och det var verkligen ett paradis!!!
Hoga berg, kladda med gronska och med vita sma bomullsmoln over topparna, varma vindar som svepte in fran hamnen, gronska mitt i staden, och hela staden hade dille pa allt som var ‘Independent’, det var Idependet street/house/ambassy/restaurant – allt hade İndependent ı namnet.
Seychellerna har varıt koloni till bade Storbrittanien och Frankrike och blev sjalvstandıga for inte sa lange sedan.
Overallt fanns sma bonestatyer, med en helig kvınna pa toppen, massor med speglar under henne och tva skalar med vatten. I den ena skulle man tvatta handerna och i den andra skulle man lagga en peng for att ens drom skulle ga i uppfyllelse.
Jag var med Crunch, min Senior Waitor – varldens gulligaste!!!
Vi gick pa en restaurang och at lunch. Jag tog farsk grillad tonfisk och Crunch tog en blandad seafood tallrik. Laskigt gott, och till detta tog vi varsin lokal ol.
Alla har pa baten koper olika saker fran varje hamn, magneter/vykort/frimarken eller den lokala valutan.
Sjalv ska jag dricka en ol i varje hamn och spara etiketten och gora ett jattekollage nar jag kommer hem. J (Ja, en ol mitt pa dagen har inte skadat nagon. Om alla andra kan kroka bort sina huvuden kan val jag ta en ol till en god lunch i en vacker hamn, eller hur? ;) )
Nu ska jag svara pa lite privata mejl, sen har jag kopt en hel lada med alla olika chokladsorter och ska lagga mig i sange och bara slappa.
Hoppas allt ar bra med alla hemma, ni ar saknade har. Onskar jag hade nagon att prata ordentligt med, men far ge allt lite tid, kanske hittar jag en riktig van snart?
Manga pussar och kramar till alla i var-Sverige!
Karlek/
Mia.
Monday, March 12, 2007
Liten uppdatering... Bara en liten...
Hejsan Hoppsan allesammans!
Sa, nu ar jag framme pa baten och har varit har I 12 dagar…
Vad ska jag saga, vad ska jag beratta, vart ska jag borja?
Kan ju borja med hur jag jobbar:
Jag borjar frukost mellan 6.45-9.00 eller 7.45-9.30 beroende pa om det ar sjodag eller om vi ar I land. Frukostmenyn ar gigantisk, men det ar inte sa manga gaster som ater frukost I matsalen, for det finns frukost pa cafeet en vaning upp som oppnar tidigare, och 110% av gasterna ar pensionarer, och vi vet ju alla hur tidigt de gar upp, eller hur? :)
Lunchen jobbar jag 11.30-13.30. Eller, rattare sagt; sista gasterna slapps in 13.30 sa har man otur far man “caramella” vilket betyder att Hovmastarna ger en gaster som satter sig for att bestalla lunch vid 13.25 och ar man da I hamn sa kommer man inte hinna ga av och se nagot av den hamnen man ar i. Det har hant mig I varje hamn, sa jag har inte hunnit ga av baten sa lange I taget.
Middagen borjar utan undantag 17.30 och det ar tva sittningar, den ena ar 18.00 och den andra ar 20.30. Man slutar nar man ar fardig, sa det kan vara allt mellan 21.30-00.00.
Allt beror pa hur manga gaster man har och hur snabba de ar och om de ska ha dessert, kaffe, avec etc.
Alla tider ar ungefarliga, jag ar t ex aldrig klar med frukosten fore 10.00 for jag har en station med manga fonsterbord, och far alltid sena gaster.
Alla tider daremellan ar man ledig.
Sa, vi jobbar alltsa minimum 10 timmar om dagen.
Sen var det ju sagt att man skulle fa overtidsbetalt om man jobbade mer an sa, men vi far lediga luncher eller frukostar istallet.
Pa middagen sa har vi alltid samma gaster, och det ar de som vi far dricks av. Pa frukost och lunch sa ar det oppen sittning, dvs att gasterna far sitta dar det ar ledigt.
Jag bodde forsta dagarna I en hytt tillsammans med en Polsk staderska som hette Izabella och det enda hon sa hela tiden var att “Love Hurts”. Hon hade varit pa Symphony (systerbaten) tillsammans med en officerare I 4 ar, men nar det visade sig att han var gift och hade ett barn pa vag sa tog det hastigt och lustigt slut mellan dem… Korkad javla brud, men jag domer ingen! ;)
For tillfallet bor jag I en egen hytt fram tills vi kommer till Dubai (19/3) pga lite mindre roliga omstandigheter.
(For 4 dagar sedan blev jag sexuellt trakasserad av en kollega, och detta anmaldes till Vice Kapten och det var varldens svang runt allting…)
Sa, tills vidare sa bor jag med mig sjalv I en singel hytt och jag passar pa att bara njuta. I Dubai kommer jag & Carro (tjejen jag kom med) att flytta ihop I en egen svensk hytt! Yey!
Alla som varnat mig for spriten… Det ar varre an vad ni sjalva tror.
Folk dricker vodka med apelsinjuice till frukost, rom & cola till lunch och ol pa eftermiddagen och baileys mellan sittningarna pa kvallen.
Det stallet alla gar till ar Crew Bar, dar man oxa ar tillaten att roka inomhus, och jag var dar de forsta kvallarna, emn efter allt som hant ligger jag mest I min hytt och tittar pa filmer. Trakmans, jajjaman!
Annars… Ja, det finns hur mycket som helst att beratta, men det jag inte har ar tiden att skriva ner allting.
Jag finns alltid pa mejl, sa ar det nagra fragor eller att ni bara vill skriva att ni saknar mig(for det gor ni val?) , sa finns jag pa berglundmaria@yahoo.se
Nej, nu ska jag dricka en kopp kaffe, sen ar det dags for andra sittningen.
Tanker pa er allihopa, och bilder fran Mabuso, Cape Town, Mosambique och Kenya kommer snart!
Pussar & Kramar,
Mia
Sa, nu ar jag framme pa baten och har varit har I 12 dagar…
Vad ska jag saga, vad ska jag beratta, vart ska jag borja?
Kan ju borja med hur jag jobbar:
Jag borjar frukost mellan 6.45-9.00 eller 7.45-9.30 beroende pa om det ar sjodag eller om vi ar I land. Frukostmenyn ar gigantisk, men det ar inte sa manga gaster som ater frukost I matsalen, for det finns frukost pa cafeet en vaning upp som oppnar tidigare, och 110% av gasterna ar pensionarer, och vi vet ju alla hur tidigt de gar upp, eller hur? :)
Lunchen jobbar jag 11.30-13.30. Eller, rattare sagt; sista gasterna slapps in 13.30 sa har man otur far man “caramella” vilket betyder att Hovmastarna ger en gaster som satter sig for att bestalla lunch vid 13.25 och ar man da I hamn sa kommer man inte hinna ga av och se nagot av den hamnen man ar i. Det har hant mig I varje hamn, sa jag har inte hunnit ga av baten sa lange I taget.
Middagen borjar utan undantag 17.30 och det ar tva sittningar, den ena ar 18.00 och den andra ar 20.30. Man slutar nar man ar fardig, sa det kan vara allt mellan 21.30-00.00.
Allt beror pa hur manga gaster man har och hur snabba de ar och om de ska ha dessert, kaffe, avec etc.
Alla tider ar ungefarliga, jag ar t ex aldrig klar med frukosten fore 10.00 for jag har en station med manga fonsterbord, och far alltid sena gaster.
Alla tider daremellan ar man ledig.
Sa, vi jobbar alltsa minimum 10 timmar om dagen.
Sen var det ju sagt att man skulle fa overtidsbetalt om man jobbade mer an sa, men vi far lediga luncher eller frukostar istallet.
Pa middagen sa har vi alltid samma gaster, och det ar de som vi far dricks av. Pa frukost och lunch sa ar det oppen sittning, dvs att gasterna far sitta dar det ar ledigt.
Jag bodde forsta dagarna I en hytt tillsammans med en Polsk staderska som hette Izabella och det enda hon sa hela tiden var att “Love Hurts”. Hon hade varit pa Symphony (systerbaten) tillsammans med en officerare I 4 ar, men nar det visade sig att han var gift och hade ett barn pa vag sa tog det hastigt och lustigt slut mellan dem… Korkad javla brud, men jag domer ingen! ;)
For tillfallet bor jag I en egen hytt fram tills vi kommer till Dubai (19/3) pga lite mindre roliga omstandigheter.
(For 4 dagar sedan blev jag sexuellt trakasserad av en kollega, och detta anmaldes till Vice Kapten och det var varldens svang runt allting…)
Sa, tills vidare sa bor jag med mig sjalv I en singel hytt och jag passar pa att bara njuta. I Dubai kommer jag & Carro (tjejen jag kom med) att flytta ihop I en egen svensk hytt! Yey!
Alla som varnat mig for spriten… Det ar varre an vad ni sjalva tror.
Folk dricker vodka med apelsinjuice till frukost, rom & cola till lunch och ol pa eftermiddagen och baileys mellan sittningarna pa kvallen.
Det stallet alla gar till ar Crew Bar, dar man oxa ar tillaten att roka inomhus, och jag var dar de forsta kvallarna, emn efter allt som hant ligger jag mest I min hytt och tittar pa filmer. Trakmans, jajjaman!
Annars… Ja, det finns hur mycket som helst att beratta, men det jag inte har ar tiden att skriva ner allting.
Jag finns alltid pa mejl, sa ar det nagra fragor eller att ni bara vill skriva att ni saknar mig(for det gor ni val?) , sa finns jag pa berglundmaria@yahoo.se
Nej, nu ska jag dricka en kopp kaffe, sen ar det dags for andra sittningen.
Tanker pa er allihopa, och bilder fran Mabuso, Cape Town, Mosambique och Kenya kommer snart!
Pussar & Kramar,
Mia
Monday, February 26, 2007
Resan ar igang!
Sitter just nu i smoking loungen pa Kapstadens flygplats, med sallskap av Carro och en till kille vi hittade som oxa ska ga pa baten med oss imorgon, Remy fran Toulouse...
Resan har varit lang. Oerhort lang...
Carro lyckades somna i 8 timmar, men jag klarade bara att sova i en kvart. *suck*
Planet fran Stockholm var forsenat 45 minuter till Frankfurt, sa jag fick springa genom heeela stora flygplatsen for att komma till mitt flyg.
Hittade Carro och nu ar vi har...
Shiiit, nu ropar de att vi ska borda.
Puss, karlek till alla.
/Mia
Resan har varit lang. Oerhort lang...
Carro lyckades somna i 8 timmar, men jag klarade bara att sova i en kvart. *suck*
Planet fran Stockholm var forsenat 45 minuter till Frankfurt, sa jag fick springa genom heeela stora flygplatsen for att komma till mitt flyg.
Hittade Carro och nu ar vi har...
Shiiit, nu ropar de att vi ska borda.
Puss, karlek till alla.
/Mia
På Arlanda...
Ja, så sitter jag här på Arlanda.
Planet är 45 minuter försenat, så jag fick lite tid att blogga en sista innan jag är på båten.
Alla förberedelser är klara, allt är packat och checkat-in. Eller om det heter in-checkat? :)
Jaja, igår var det avskedmiddag med familj.
I Lördags var det avskedsfest för vännerna.
I Fredags var det sista myskvällen med Bihanget.
I Torsdags var det sista ensamma kvällen på väldigt väldigt länge.
Ja, mina förväntningar är... Oj...
Kan inte säga att jag har förväntningar.
Tar allt som det kommer, allt förarbete är gjort och klart och med betyg väl godkänt.
Ser mest fram emot att få träffa Carro i Frankfurt - det är där resan börjar på riktigt.
Åker Arlanda - Frankfurt, Frankfurt - Kapstaden, Kapstaden - Walvis Bay.
Kommer komma fram till Namibia klockan 12,30 på Tisdag (imorgon) och båten dockar i hamn 09,00 på Onsdag, så nästan ett dygn i Afrika. (Och då är det inte med väntan i Kapstaden - 4 timmar.)
Nej, nu ska jag gå och sätta mig i gaten och lyssna på "Jimmy Eat World" och bara le.
Till alla mina nära & kära, vi säger inte hejdå...
Vi säger - Vi ses senare!!!
Älskar er alla, och kommentera, mejla (berglundmaria@yahoo.se) och sms:a.
Uppdaterar här med bilder och inlägg närhelst jag får möjlighet.
(Bihanget - fixa adress för fotona!!! Thnx, babe!)
Nej...
Pirr i magen, nu går jag!
Kärlek,
Mia
Planet är 45 minuter försenat, så jag fick lite tid att blogga en sista innan jag är på båten.
Alla förberedelser är klara, allt är packat och checkat-in. Eller om det heter in-checkat? :)
Jaja, igår var det avskedmiddag med familj.
I Lördags var det avskedsfest för vännerna.
I Fredags var det sista myskvällen med Bihanget.
I Torsdags var det sista ensamma kvällen på väldigt väldigt länge.
Ja, mina förväntningar är... Oj...
Kan inte säga att jag har förväntningar.
Tar allt som det kommer, allt förarbete är gjort och klart och med betyg väl godkänt.
Ser mest fram emot att få träffa Carro i Frankfurt - det är där resan börjar på riktigt.
Åker Arlanda - Frankfurt, Frankfurt - Kapstaden, Kapstaden - Walvis Bay.
Kommer komma fram till Namibia klockan 12,30 på Tisdag (imorgon) och båten dockar i hamn 09,00 på Onsdag, så nästan ett dygn i Afrika. (Och då är det inte med väntan i Kapstaden - 4 timmar.)
Nej, nu ska jag gå och sätta mig i gaten och lyssna på "Jimmy Eat World" och bara le.
Till alla mina nära & kära, vi säger inte hejdå...
Vi säger - Vi ses senare!!!
Älskar er alla, och kommentera, mejla (berglundmaria@yahoo.se) och sms:a.
Uppdaterar här med bilder och inlägg närhelst jag får möjlighet.
(Bihanget - fixa adress för fotona!!! Thnx, babe!)
Nej...
Pirr i magen, nu går jag!
Kärlek,
Mia
Wednesday, February 14, 2007
Läkarundersökningen
Jag hade hela tiden trott att det skulle vara visumet som skulle vara det absolut svåraste att få igenom, med alla papper och att amerikaner är så speciella och kan hänga upp sig på en liten liten detalj, eller att de bara har en dålig dag...
Se, där hade jag fel.
Läkarundersökningen måste göras av en sjömansdoktor (duh!), och man måste använda den 'medical form' som finns på bolagets hemsida.
Detta dokument är 5 papper, med frågor om allt! Från lungkapacitet, hörsel, magproblem, gyn, avföring, muskler, hjärtproblem, leverproblem and it's keep on going!
Jag hade ringt till den sjömansläkaren jag visste fanns i Stockholm, nämligen på CityAkuten, och berättat att det är 5 sidor med allt mella huvud och tå, och de hade sagt att "sån't gör vi hela tiden, ditt ska väl inte vara annourlunda?".
Så, kommer dit, visar papprena och sjuksköterskan blir helt galen av stress!
"Det här skulle du sagt till om innan!" Jo, fast det gjorde jag, thank you!
Tydligen hade de kort om personal, och deras stress gick ut över mig, och de ojj:ade sig och Ooh:ade sig om hur lång tid allt skulle ta nu...
Suck, medelålderskärringarshelvete AB! ;)
Iaf, de tog 4 lungprover, 6 rör med blod, urin, avföring, klämde på delar jag knappt visste jag hade, 3 olika hörselprov, 3 ögonprov och sist men inte minst så skulle mina lungor röntgas.
Ja, priset var det som chockade mig mest.
Jag fick veta när jag ringde att det skulle kosta 1100:- för undersökning, och 600:- för röntgen.
När jag står och ska betala får jag veta att eftersom jag "tagit så mycket tid extra" med läkaren och sköterskan så kommer det bli ett annat pris, för de hade tagit fler prover än beräknat...
5550:- !!!!!!!
Jag utbrister i ett virrvarr av frågor, vad i helvete kan kosta så mycket?
Och de sätter igång och förklara att HIV-test, och Hepatit A/B/C och ditten och datten så blir det, "plus moms" denna summa...
Och visst, bolaget betalar min undersökning, men jag måste lägga ut...
*suck*
Som om inte det var nog så bar det sedan av till VasaVaccination för att ta Gula Febern-spruta, och den gick på 395:-.
Damen där försökte sälja på mig en mängd med sprutor, men jag ringde Torel i Norge och hon sa att det bara var Gula Febern som jag skulle ta...
Jaja, så om ni ska iväg - var inte oroliga förvisumet - det är läkaren som är skräcken! :)
/ Mia
Se, där hade jag fel.
Läkarundersökningen måste göras av en sjömansdoktor (duh!), och man måste använda den 'medical form' som finns på bolagets hemsida.
Detta dokument är 5 papper, med frågor om allt! Från lungkapacitet, hörsel, magproblem, gyn, avföring, muskler, hjärtproblem, leverproblem and it's keep on going!
Jag hade ringt till den sjömansläkaren jag visste fanns i Stockholm, nämligen på CityAkuten, och berättat att det är 5 sidor med allt mella huvud och tå, och de hade sagt att "sån't gör vi hela tiden, ditt ska väl inte vara annourlunda?".
Så, kommer dit, visar papprena och sjuksköterskan blir helt galen av stress!
"Det här skulle du sagt till om innan!" Jo, fast det gjorde jag, thank you!
Tydligen hade de kort om personal, och deras stress gick ut över mig, och de ojj:ade sig och Ooh:ade sig om hur lång tid allt skulle ta nu...
Suck, medelålderskärringarshelvete AB! ;)
Iaf, de tog 4 lungprover, 6 rör med blod, urin, avföring, klämde på delar jag knappt visste jag hade, 3 olika hörselprov, 3 ögonprov och sist men inte minst så skulle mina lungor röntgas.
Ja, priset var det som chockade mig mest.
Jag fick veta när jag ringde att det skulle kosta 1100:- för undersökning, och 600:- för röntgen.
När jag står och ska betala får jag veta att eftersom jag "tagit så mycket tid extra" med läkaren och sköterskan så kommer det bli ett annat pris, för de hade tagit fler prover än beräknat...
5550:- !!!!!!!
Jag utbrister i ett virrvarr av frågor, vad i helvete kan kosta så mycket?
Och de sätter igång och förklara att HIV-test, och Hepatit A/B/C och ditten och datten så blir det, "plus moms" denna summa...
Och visst, bolaget betalar min undersökning, men jag måste lägga ut...
*suck*
Som om inte det var nog så bar det sedan av till VasaVaccination för att ta Gula Febern-spruta, och den gick på 395:-.
Damen där försökte sälja på mig en mängd med sprutor, men jag ringde Torel i Norge och hon sa att det bara var Gula Febern som jag skulle ta...
Jaja, så om ni ska iväg - var inte oroliga förvisumet - det är läkaren som är skräcken! :)
/ Mia
Åka båten!
Ja, då har jag fått jobb på kryssningsbåt!!!
Yey!
Åker från Stockholms vinterkyla för att gå på i Afrika av alla ställen!
What to wear?
Signar på båten i Walvis Bay, Namibia den 28:e Februari, lämnar Sverige och åker Stockholm-Frankfurt-Cap Town-Walvis Bay.
Lyfter klockan 13,00 den 26:e Februari och är vid slutdestinationen 12,35 den 27:e Februari.
Bolaget betalar resan, hotell i Walvis Bay, samt mat tills dess att jag går på skeppet.
Rederiet heter Crystal Cruises, och den båten jag ska åka med heter 'Crystal Serenity' och den åker över hela världen.
Kommer vara på och jobba i 5 månader, därefter följs detta av 2 månaders betald semester.
Arbetet är förlagt 7 dagar i veckan, med ett minimum på 70 timmar. Övertid kommer att ges på alla timmar över 70 timmar/vecka.
En ledig dag är det bara att glömma under dessa fem månader, och jag ska även dela hytt med någon annan tjej/kille/alien.
Hytten sägs vara ca 15 kvadrat, inklusive badrum och garderober, och jag kan inte räkna med ett privatliv whatsoever.
Jag kommer få möjlighet att kunna gå av båten i vissa hamnar, men att då kliva av och se det närmaste området, för jag måste vara tillbaks på båten innan gästerna, dåjag ska stå redo för service igen.
Titeln jag har fått är 'waitress', men det kommer mer att bli foodrunner, då båten är mycket hirearkisk och man förtjänar sin position med hårt arbete.
Bolaget rekryterar aldrig chefer, utan det är människor som alla har börjat på botten för att sedan arbeta sig upp inom företaget. Detta är ett system jag gillar, man ska förtjäna den positionen och lönen man har.
Ja, vad mer kan jag berätta?
Nu är det dags att börja kolla över sommarkläderna, för här ska det åkas båååt! :)
/ Mia
Yey!
Åker från Stockholms vinterkyla för att gå på i Afrika av alla ställen!
What to wear?
Signar på båten i Walvis Bay, Namibia den 28:e Februari, lämnar Sverige och åker Stockholm-Frankfurt-Cap Town-Walvis Bay.
Lyfter klockan 13,00 den 26:e Februari och är vid slutdestinationen 12,35 den 27:e Februari.
Bolaget betalar resan, hotell i Walvis Bay, samt mat tills dess att jag går på skeppet.
Rederiet heter Crystal Cruises, och den båten jag ska åka med heter 'Crystal Serenity' och den åker över hela världen.
Kommer vara på och jobba i 5 månader, därefter följs detta av 2 månaders betald semester.
Arbetet är förlagt 7 dagar i veckan, med ett minimum på 70 timmar. Övertid kommer att ges på alla timmar över 70 timmar/vecka.
En ledig dag är det bara att glömma under dessa fem månader, och jag ska även dela hytt med någon annan tjej/kille/alien.
Hytten sägs vara ca 15 kvadrat, inklusive badrum och garderober, och jag kan inte räkna med ett privatliv whatsoever.
Jag kommer få möjlighet att kunna gå av båten i vissa hamnar, men att då kliva av och se det närmaste området, för jag måste vara tillbaks på båten innan gästerna, dåjag ska stå redo för service igen.
Titeln jag har fått är 'waitress', men det kommer mer att bli foodrunner, då båten är mycket hirearkisk och man förtjänar sin position med hårt arbete.
Bolaget rekryterar aldrig chefer, utan det är människor som alla har börjat på botten för att sedan arbeta sig upp inom företaget. Detta är ett system jag gillar, man ska förtjäna den positionen och lönen man har.
Ja, vad mer kan jag berätta?
Nu är det dags att börja kolla över sommarkläderna, för här ska det åkas båååt! :)
/ Mia
Visum
Idag har jag lyckats söka visumet.
Och det är nu klart.
Under hela gruppintervjun så höll bolagets två representanter på att hela tiden berätta om hur svårt det var med visumet, och att det var så extremt viktigt att vi hade alla papper iordning, och att det är en mängd med dokument som ska in.
Och de hade rätt.
Specielbeställt personbevis, med stämpel på engelska, två elektroniska dokument som ställde tusen frågor om vår vistelse i USA (och vi som inte ens ska in i landet!!!), foton, passet, ett specialbrev från bolaget...
Trodde att vi säkert hade glömt något, med tanke på alla papper som ligger här hemma nu.
Iaf så kom Caroline upp till Stockholm igår, och sov hos mig inatt. Och vilken brutta!
I like! Mysig, trevlig, rolig, och ganska lik mig.
Vi får hoppas att vi får dela hytt på båten, för vi kom jättebra överrens med en gång. :)
Vi satt och försökte förstå vad som hade hänt och att det här verkligen är sant hela kvällen igår, och vi oroade oss för ambassadbesöket idag.
Man får inte ha med sig någonting till ambassaden, och det är som en flygplatskontroll innan man ens får gå in i bygganden, och vi hade gjort världens plan på hur vi skulle göra om de vägrade släppa in oss pga att vi hade mobiler och annat "förbjudet" med oss.
Tack och lov så blev vi insläppta, och efter en stunds väntan (och extremt trevligt bemötande av ambassadpersonalen) så blev det klart - Vi fick visumet!!!
Detta betyder att vi får åka, så vi ringde till Torel i Norge, och hon berömde oss för att vi varit så duktiga och hade haft allt rätt första gången - tydligen inte så vanligt! :)
Och det är nu klart.
Under hela gruppintervjun så höll bolagets två representanter på att hela tiden berätta om hur svårt det var med visumet, och att det var så extremt viktigt att vi hade alla papper iordning, och att det är en mängd med dokument som ska in.
Och de hade rätt.
Specielbeställt personbevis, med stämpel på engelska, två elektroniska dokument som ställde tusen frågor om vår vistelse i USA (och vi som inte ens ska in i landet!!!), foton, passet, ett specialbrev från bolaget...
Trodde att vi säkert hade glömt något, med tanke på alla papper som ligger här hemma nu.
Iaf så kom Caroline upp till Stockholm igår, och sov hos mig inatt. Och vilken brutta!
I like! Mysig, trevlig, rolig, och ganska lik mig.
Vi får hoppas att vi får dela hytt på båten, för vi kom jättebra överrens med en gång. :)
Vi satt och försökte förstå vad som hade hänt och att det här verkligen är sant hela kvällen igår, och vi oroade oss för ambassadbesöket idag.
Man får inte ha med sig någonting till ambassaden, och det är som en flygplatskontroll innan man ens får gå in i bygganden, och vi hade gjort världens plan på hur vi skulle göra om de vägrade släppa in oss pga att vi hade mobiler och annat "förbjudet" med oss.
Tack och lov så blev vi insläppta, och efter en stunds väntan (och extremt trevligt bemötande av ambassadpersonalen) så blev det klart - Vi fick visumet!!!
Detta betyder att vi får åka, så vi ringde till Torel i Norge, och hon berömde oss för att vi varit så duktiga och hade haft allt rätt första gången - tydligen inte så vanligt! :)
Friday, January 26, 2007
Ny Blogg - Nytt liv?
Dags för en ny blogg, dags för ett nytt liv.
Läskigt att man säger till sig själv så många gånger att "Ny start - Nytt liv!".
Att man aldrig är nöjd med det man har, utan ska fortsätta pröva nya vägar.
Jag har sagt till mig själv att 2007 ska vara året jag gör saker för Mig och My Ego.
Ingen bra start hittills, men jag kommer dit.
Till en start:
Jag ska på intervju för att arbeta på kryssningsfartyg i Karibien/Bahamas på Onsdag den 31/1.
Det är iaf ett steg i rätt riktning.
Right? :-)
Läskigt att man säger till sig själv så många gånger att "Ny start - Nytt liv!".
Att man aldrig är nöjd med det man har, utan ska fortsätta pröva nya vägar.
Jag har sagt till mig själv att 2007 ska vara året jag gör saker för Mig och My Ego.
Ingen bra start hittills, men jag kommer dit.
Till en start:
Jag ska på intervju för att arbeta på kryssningsfartyg i Karibien/Bahamas på Onsdag den 31/1.
Det är iaf ett steg i rätt riktning.
Right? :-)
Subscribe to:
Posts (Atom)
