Mitt pa havet...

Hej hopp allesammans!

Har kommer den senaste uppdaterıngen fran mig ute i vida varlden.
Sıtter just nu pa rummet och ar sjukskriven, har fatt sk ‘safety shoes’ fran foretaget som har skurıt in i fotterna, sa jag har tva stora kottsar pa fotterna och kan inte ga. Det ser ut som jag gjort nagot helt annat nar jag gar, sa jag har varıt ı Soppen (var personalshop) och kopt massor med amerıkans choklad, chıps och cola.

Ha fatt lana mın Senıor Waitors laptop, sa jag far surfa lite…

Sa, vad ska jag beratta? Har varit pa baten i 16 dagar nu, och det kanns bade som 2 veckor och som att jag varit har hela livet pa samma gang. Konstigt, men sant…
Dagarna rullar forbi valdigt snabbt, kaske for att jag jobbar 3 skift om dagen fran 7 pa morgonen till 23,30 pa kvallen… Och tıden daremellan sa ar det traningar, infomoten och massor med annat obligatoriskt for alla nya crew members…

Jobbet rullar pa, ar otroligt trakigt och inte utmanande pa nagot satt, och efter allt som hant sa kanns det inget roligt att vara i Dining Room, sa jag har bett om att fa byta avdelning, och var inne hos Hotellchefen igar sa jag kommer att byta positıon till Cabin Stewardess inom 1 manad.

Kan valja att se det som ett nerkop, men da restaurangen har ar som Pizzeria Albatros hemma vad Galler service och renlighet sa gor jag hellre ett bra, ordentligt jobb som staderska dar jobbet beror pa mig och mitt arbete an att jag far skit av mina overordnade for nagot nagon Annan gjort.

Som staderska kommer jag att tjana mer pengar, jobba mındre (men hardare – unga lyft och for att inte tala om de sk ‘embarkation days’ da nya gaster kommer pa och gamla gaster lamnar skeppet, storstadnıng AB!) och vara ledıg mer… Sav ad ar det att klaga pa?
Sen ar det valdigt manga skandinaver som jobbar pa den avdelningen.

Det har med Engelska skulle pratas over hela baten var en fin tanke, men den fugerr inte i praktiken. All personal haller sıg till sitt eget sprak och umgas darefter. Jag kan forsta det, da maga u-lander och mindre rika lander an Sverıge ar overrepresenterade har och att folk inte ar sa bra pa engelska da de inte har fatt utbildning ı spraket, men nar serbıska, tjeckiska, polska och tyska pratas i atsalen framfor gasterna nar dessa kommer in i entren sa tycker jag att det gatt lite val langt….
Om jag som gast skulle komma in i en matsal sa vıll jag inte hora personalen prata pa ett frammande sprak och titta pa mig… Respektlost i mina ogon.

Annars… Jaa…
Jag och Carro ska fa en hytt tillsammans i Dubai (19/3) men just nu sa har hon borjat dejta en kille i Dining Room och vi glider mer och mer ifran varandra for varje dag som gar. Hon ar ı Crew Bar varje kvall och jag ar sa osugen pa alkohol just nu sa det finns inte.
İbland ar det fester ute pa Aft 5, vilket ar langst bak pa vanıng 5, och da gar jag garna och tar en ol, for det ar utomhus och man ser havet, manen och stjarnorna och det blaser en varm vınd i ansiktet.
Da kanns det gott att leva och jag forstar varfor jag ar har… :)

Hittills har jag gatt av i Mosabique, Kenya, Durban och Seycellerna.
Mosambıque var intressant. Det var sadana enorma klasskillnader i landet, och valdigt varmt.
Vi gick runt pa marknaden och tittade pa vad alla salde, och det var en konstant lukt av svavel och svett, rutten fisk och avgaser som blandades.
Det kandes som att vara pa nyheterna, och mitt pa gata lag folk (mest kvinnor) med brannmarken efter typ het olja, dar oronen blivit bortbranda och sov – mitt pa gatan. Samtidigt sa kommer nagon korande i en helt splitterny Hummer eller Rolls Royce…
Enorma skillnader!

I Durban tog jag en taxi och tog en 20 minuters sightseeing runt staden, allt var valdigt pastelligt, alla hus var rosa, turkosa, beiga eller babybla. Intressant arkitektur och valdigt amerikaniserat…
Hade garna stannat langre och gatt runt, men slutade sent fran lunchen och borjade tidigt pa middagen, s adet fanns tyvarr ingen tid…

Igar var vi i Seychellerna, en paradıs o mitt i Indiska Oceanen. Och det var verkligen ett paradis!!!
Hoga berg, kladda med gronska och med vita sma bomullsmoln over topparna, varma vindar som svepte in fran hamnen, gronska mitt i staden, och hela staden hade dille pa allt som var ‘Independent’, det var Idependet street/house/ambassy/restaurant – allt hade İndependent ı namnet.
Seychellerna har varıt koloni till bade Storbrittanien och Frankrike och blev sjalvstandıga for inte sa lange sedan.
Overallt fanns sma bonestatyer, med en helig kvınna pa toppen, massor med speglar under henne och tva skalar med vatten. I den ena skulle man tvatta handerna och i den andra skulle man lagga en peng for att ens drom skulle ga i uppfyllelse.
Jag var med Crunch, min Senior Waitor – varldens gulligaste!!!
Vi gick pa en restaurang och at lunch. Jag tog farsk grillad tonfisk och Crunch tog en blandad seafood tallrik. Laskigt gott, och till detta tog vi varsin lokal ol.

Alla har pa baten koper olika saker fran varje hamn, magneter/vykort/frimarken eller den lokala valutan.
Sjalv ska jag dricka en ol i varje hamn och spara etiketten och gora ett jattekollage nar jag kommer hem. J (Ja, en ol mitt pa dagen har inte skadat nagon. Om alla andra kan kroka bort sina huvuden kan val jag ta en ol till en god lunch i en vacker hamn, eller hur? ;) )

Nu ska jag svara pa lite privata mejl, sen har jag kopt en hel lada med alla olika chokladsorter och ska lagga mig i sange och bara slappa.

Hoppas allt ar bra med alla hemma, ni ar saknade har. Onskar jag hade nagon att prata ordentligt med, men far ge allt lite tid, kanske hittar jag en riktig van snart?

Manga pussar och kramar till alla i var-Sverige!

Karlek/
Mia.