Jo, så att...

Hej hopp hallå allesammans!

Här sitter jag igen i min hytt på 5 kvadrat och funderar över livet.
Är för tillfället på sicknote pga magkatarr (igen), som jag har gått med i 1½ månad nu och igår så fick jag nog. Smärtan kombinerat med trötthet/lesshet och att det inte går sådär jättebra för mig som städerska gjorde att jag gick till Doktor Fredrik och fick härliga fina piller. :)

Ja, det går inte sådär jättebra för mig just nu. Mina överordnade tycker inte att jag arbetar tillräckligt noga/bra/snabbt och jag städar inte sex-stjärnigt, utan bara fem-stjärnigt... Jaa, vad säger man? Hur många olika sätt kan man städa ett badrumsgolv på? Hur många sätt kan man dammsuga/rengöra en toalett på?
Jag vet inte vad jag ska tycka om att jag suger på mitt jobb, för det var ju inte det som jag ville göra när jag kom hit.

Pratade med Pappa igår om allt detta, ringde honom och det fick kosta vad det kosta ville, jag ville ha hans råd och kloka ord. Och det fick jag.
Pappa - du är den bäste! :) *kärlek*

Så, har legat i hytten sen igår vid lunch, och börjar jobba ikväll (om 4 timmar) igen. Magen står fortfarande åt alla håll och bränner och bubblar, men det känns... om inte lättare, så uthärdligt att gå tillbaks och jobba ikväll. Vet att jag kommer att ha den lilla assistenten springande i mina hälar och kolla mig i varje rum, men jag får bita ihop och le och fejka tills jag mejkar. :)
Har väl varit med om värre? :)

Funderar på att söka en ny position nu, men vet inte om jag vågar, men samtidigt så är jag lite rädd för att få nobben om jag söker. Vi får se vad som händer.

Pratade med Michael igår på msn i 2 timmar (!!!) men det var verkligen veckans höjdpunkt. Iom att han själv har varit här (och snart kommer tillbaks - räknar dagarna!!! YeY!) så vet han vilka alla är och hur alla fungerar och vilket sätt de kan ha ombord. Han bad mig att inte resigna nmw, både för att han vill att jag ska vara kvar ombord ch för att om de kickar mig så betalar de ju allt för mig med hemresa och doktor och allt sånt.
Han har en poäng. ;)
Fick min beskärda del av TLC igår oxå, dels från honom, dels från några av grabbarna ombord. Alla tycker ju jättemycket om mig, och vill alltid stanna för en pratstund och igår när jag hade så ont så blev det kramar vart jag än gick.

Herregud vad jag saknar närhet här ombord. Bara en kram gör sån skillnad, att känna ett par armar runt mig, en värme från någon som är i samma situation, som vet hur det känns därinne utan att man behöver förklara. Har några som jag kan gå upp till och bara säga "Huuuug!", och då får jag en bamsekram av dem.

Snart är vi i South Hampton, och då ska jag få flytta ihop med Anna, och herregud vad jag längtar dit. Allt går mycket bättre med Carro nu, hennes kile har fått åka hem för de hittade droger i hans hytt, så hon är jättelugn nu. Men samtidigt så känns det ganska surt att hon mår dåligt, fast som man bäddar blablabla...
Nej, jag och Anna ska ha bästa hytten med bara mys och soft! *bestämmer*

Försöker hitta kraft att orka stå ut, att orka ta skit från cheferna, att ligga på alla fyra och torka kiss, försöker hitta en gnista att vilja orka kunna stå ut.
Det är svårt, och all peppning som kan ges emottages med glädje. (Med andra ord, mejla mig!!! )

Nä, nu ska jag dricka en kaffe och röka en cigg.

Kärlek,
Mia