Hej hopp alla därhemma!
Här kommer den första uppdateringen från Mia på båten, och jag ber redan nu om ursäkt för att jag är sjuukt dålig på att uppdatera, men det finns en förklaring, det lovar jag. :)
Okej, jag resignade från det andra bolaget, kom hem den 20:e Juni, drog till Norge och jobbade i 19 dagar – sjukt tråkigt och för jävligt rent ut sagt.
Åkte därifrån med buller och brak, och på Centralstationen i Oslo i väntan på min buss som skulle ta mig hem kollade jag arbetsförmedlingens hemsida och såg att de sökte servis till ett rederi, ”Silver Sea Cruises” så jag skickade in min ansökan och hoppade på bussen mot Sthlm.
Dagen efter får jag ett mejl med inbjudan till intervju ombord antingen den 4:e eller den 18:e Augusti, så jag svarar att det spelar ingen roll, men att de skulle vara medvetna om att jag även hade intervjuv bokad med ett annat bolag den 16:e i Götet.
Han ringer upp mig inom loppet av en timme, och vi pratar på (han var Svensk som jobbade på HK i Monaco) i över en å en halv timme.
Han frågar när jag kan tänka mig att gå ombord, och då alla mina papper var iordning (medical, visa, seamansbook) så sa jag att närsomhelst, då jag redan lckats hra ut lägenheten till Lilla Em från Götet. :)
Så, han frågar om jag kan gå ombord på Lördagen. Det var då Onsdag!!!
Så, sagt och gjort, på Lördagmorgonen så står jag i Sthlms hamn och ser den lillalillalilla båten och går på, med ett stort leende över hela mitt ansikte och med erfarenheterna från det andra bolaget i minnet.
Och här är jag nu, 3 veckor senare, ombord på ”Silver Shadow”, en båt med 395 gästkapacitet och 300 crew.
Och vet ni vad?
Jag älskar det!!!!
Nu förstår jag vad shiplife ska vara like. (lagom mucket svengelska måste jag säga... hehe)
Alla är trevliga, kanske beroende på att det är en mindre båt och man kan inte afford att vara otrvlig? Vad vet jag?
Men livet är guld!
Jobbar som waitress den här gången, så jag kom in på ett bananskal på en gång. Vi är 3 tjejer totalt inom restaurangerna, och cirka 65 killar. Jag har börjat hitta vilka jag kan lita på, och vissa av de stoooora grabbarna har tagit mig under deras vingar och tar hand om mig, så det är ”Pappa Nico/Boris/Arthur” som jag skriker över matsalen när filipinnarna (hehe) fixar mig...
Jag är ett stort leende hela tiden, så alla kallar mig ”Miss sunshine”, om man jämför med andra båten där jag grinade 24/7 så är det ett stort steg framåt.
Båten är mindre, men det är musigt, så jag klagar inte. Vi är 4 svenskar ombord, så vi är i klar minoritet och de andra tjejerna jobbar 2 som stewardesser och 1 i casinot och sen är det jag.
Managementet är lite bättre än Crustal och jag gör mitt bästa varje dag, kommer i tid till jobbet, ställer upp på extra uppgifter, frågar alltid mina hovmästare om det finns något mer jag kan göra innan jag signar ut för dagen, eller om de kan se om jag har missat något.
De tcker jag är duktigt och en snabblärd tjej så de lämnar mig ifred och kommer inte med ”Showers” dvs utskällningar, utan mer med uppmuntrande ord och tips och råd, de ser att jag kan, och de ser att jag försöker.
Folket ombord är coola, alla är nice och jag är drottning av Crew Bar – varje kväll. Alla har lärt sig att jag dricker vitt vin/ginger ale, en smart uppfinning. Ngen kan se om det bara är ginger ale i glaset eller om det faktiskt är vitt vin oxå.
Och nu, mina nfikna kommer vi till det roligaste kapitlet hittills.
Killar, grabbar, karlar... :)
Har fått inbjudningar till höger och vänster, med visdomsord om champagne och jordgubbar/vad jag än vill ha från köket/goda viner och ostar/sushi – namn vad du vill, jag har blivit erbjuden det...
Har snällt med bestämt tackat nej till alla då jag faktiskt inte är intresserad av någon...
Men... (Hehe... det är alltid ett men...) För ett par dagar sedan så kom det en nu chef sommelier ombord, han har varit ombord i flera kontrakt och kom tillbaks.
Så fort jag såg honom så visste jag vilket mitt tidsfördriv ombord skulle bli. (Jag? Veta vad jag vill ha? Herregud, vart är världen på väg?)
Nej, seriöst, jag såg honom i matsalen och jag börjar – tro det eller ej – RODNA!!! Jag blir knallröd och bara står med hakan nere och hjärtat bultande och fattar inget om vad som precis hände.
Senare i baren den kvällen så kommer han fram till mig, jag har dansat som en dåre och är helt genomsvettig och nästan spiknukter (2 enheter drink – skeppsmått mätt är det relativt nuktert) och vi börjar prata.
Vi går efter ett tag upp till soldäcket (Utomhus, däck 11 riktigt nice) och röker en cigg och pratar i 1 timme, varefter vi går till hans hutt för en sista cigg. Vi röker, pratar på och sen ska jag gå till min kabin. Då ksser han mig. Helt oplanerat från bådas sida. Och ja, jag är ärlig.
Ja, jag tuckte han var jättefin, men efter att ha pratat med honom i timmar den här natten hade jag bara blivit mer och mer faschinerad hur trevlig han var och faktiskt glömt bort hur fin han var.
Dagen efter så träffas vi uppe på däck 11 och står där och tittar på skulinen av St Petersburg och... jaa, muser som bara vuxna kan. (inte vara oroliga, jag är en fin flicka – mamma & pappa har lärt mig bra)
Dagen efter det är det jättefest utomhus för alla crew, med barbercue och jag går dit, och ser verkligen strålande ut. Han kan inte sluta titta på mig (jag är snggast på båten, har jag nämnt det? Haha!) Vi är där ett tag, sen slutar kvällen med att jag spenderar natten i hans kabin. (Fortfarande en fin flicka, inte vara oroliga) Vi somnar någongång på morgonen och han går upp och jobbar en timme efter vi somnat, jag följer med honom till min kabin för det är drill.
Den kvällen träffas vi inte, men morgonen efter så går jag in i ett av de små vinköken och ser inte att han är i det andra rummet bredvid. Han ställer si bakom mig, och eftersom ingen annan är där så pussas vi lite. Helt plötsligt slås dörren upp och en av hovmästarna kommer in... close call..
Inatt sov vi med varandra igen, och vet ni vad... Han är en bra kille och han gillar mig!!! Jippie!!! Vi får se hur det utvecklas, men han är 33 år, 198 lång, svart hår med grå ögon som glittrar som en 12:årings, full med tatueringar (sorru mapa) och... bara bra...
Just det, han är... tusk... *låter det vara osagt*
Ja, en liten snabb uppdatering, nu ska jag gå till shoppen och köpa parfum.
Mejla mig om hur ni har det, sånt är alltid uppskattat.
Kärlek/
Mia – doing it better this time.
Sunday, August 26, 2007
Subscribe to:
Posts (Atom)